Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Eskilander Thomasson, justitieombudsman—justitieråd, af f. d. domare - III. Herr Thomasson såsom värnare af den genom Tryckfrihetsförordningen garanterade rätten att tillgå publika handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oss synes det vara klart, att justitieombudsmannen, denne
på en särdeles upphöjd plats anbragte åklagare, lika väl som
hvarje domare är skyldig att sjelf känna lagen. Härmed mena
vi, att då ett ärende inför honom göres anhängigt, bör partens
skyldighet i fråga om detta ärendes utredning väl kunna vara af
mindre men i intet fall af större omfång än den är, då ett
ärende handlägges af en domstol. Men inför en domstol kan
det icke ifrågasättas att parten skulle vara pliktig att utreda
annat än sakens faktiska sammanhang. Det är visserligen hans
rättighet att deducera hvad i den föreliggande saken skall anses
vara rätt m. a. o. att i huru stor omfattning han behagar söka
framlägga sakens lagliga sida och att dervid söka tolka lag,
anföra prejudikater m. m. Men om han afstår derifrån, om hao
inskränker sig till att åt domstolens bedömande öfverlåta att
på egen hand afgöra, hvilken lag som bör tillämpas och huru
denna lag bör tydas, ligger detta i hans fria skön. Domstolen
får icke undandraga sig ett sådant bedömande, domstolen kan
icke med fog såsom en nödvändig förutsättning för sitt domslut
göra anspråk på att parten skall leverera en utveckling af la*
gens bud, domstolen sviker sin pligt om den afhänder parten ett
grand af den rätt, han verkligen eger, på den grund, att han
icke förebragt någon rätts-utredning.
Det skall icke spillas många ord på att visa att j.-o:s
ställning härvidlag är densamma som en domstols. Eller hvad i
all rimlighets namn skulle en lagens väktare med uppgift att
vara den oskyldigt lidande till lyelp och den orättfärdiga eller
försumliga embetsmannen till varnagel och 9traff tjena till, om
han af parten sjelf fordrade icke blott framläggandet och
styrkandet af sjelfva faktum utan dessutom en utredning af
lagfrågan? Så pass drifven är väl i allmänhet en embetsman i
lagtolkning, att han kan i en så ojemn strid öfverflygla en
förorättad part, om denna skall sakna allt bistånd.
Men denna ståndpunkt, så orimlig den än är, har verkligen
herr Thomasson intagit.
Frågan om en embetsman har den eller den skyldigheten,
är uppenbarligen en lagfråga, ty embetsmäns skyldigheter äro
faststälda i lag. Och ändock har herr Thomasson motiverat sin
underlåtenhet att ingripa på grund af kandidaten von Sneiderns
anmälan dermed, att det »icke kunde anses utredt» huruvida
medicinska fakultetens notarie egde den ifrågakomna förpligtelsen.
Herr Thomassom borde — mena vi — hafva sagt antingen
att notarien enligt hans uppfattning hade en sådan skyldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
