Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - En förolyckad, novell af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bokhyllor och linnemattor på golfvet. Det var så rent och
vårdadt härinne, att han ej vågade taga ett steg på det
blanka golfvet. Icke ens en doft af tobaksrök kunde
förnimmas. Den främmande stod stilla och höll hatten, så att
den dolde refvan på rocken.
— Du ville tala med mig, började kyrkoherden.
— Ja, sade den främmande bugande.
— Hvad heter du?
Det var så länge sedan någon frågat honom om hans
namn, att detta enkla spörsmål liksom tinade upp mannen
vid dörren.
— Erik Boman, sade han, och det lyste till i hans
blågråa, djupt liggande ögon.
— Nå, Erik Boman, återtog kyrkoherden af gammal
vana, som om han talat med en af sina sockenbor, hvilka
han var skyldig att hjelpa med råd och dåd. Hvad är ditt
ärende.
— Jag söker plats, sade den långe vid dörren. Jag
har inte arbete.
Kyrkoherden såg misstänksamt på honom och frågade:
— Kan du inte fä arbete i din hemort?
Boman såg ned. Han förstod genast, att det var en
dålig rekommendation för honom, att han inte kunnat fä
arbete hemma. Och han svarade med nedslagna ögon:
— Det fans inte något arbete.
Kyrkoherden hostade och gick ett slag öfver golfvet.
— Fans det inte? sade han.
— Nej, svarade mannen.
— Men du hade väl något arbete förut?
— Nej.
— Hvad lefde du då af?
— Det vet jag inte. Jag svalt ofta.
Det blef tyst en stund, under hvilken kyrkoherden gick
upp och ner på golfvet.
— Hvar är du hemma? sade han slutligen.
Boman nämde socknen. Och nu när han kommit i
farten, fortfor han af sig sjelf:
— Far min var en backstugusittare, de kallar, men han
är död, och mor har inte så hon kan lefva sjelf. Hon fär
mest, hvad goda människor ger henne. Jag gick på deras
verke om somrarne och förtjenade en skiUing då och då.
Och sedan lefde vi, som vi kunde, om vintrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
