- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
629

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mellan staten och den enskilde består en tyst öfverenskommelse,
enligt hvilken den förre lofvar att sörja för den senares
säkerhet; den enskilde å sin sida förbinder sig att bidraga till de
kostnader, som äro nödvändiga för att »svärdet» må hållas i
godt skick. —

Dessa bidrag till »svärdets» underhåll har staten rätt att,
om det så behöfves, med våld utkräfva. Den har rätt dertill,
men blott så länge den inskränker sig till ofvannämda uppgift.
Den öfverskrider sin befogenhet, när den åtager sig fysiska
eller moraliska förpligtelser, som medborgaren ej fordrar af den;
när den gör sig till moralpredikant, uppfostrare eller filantrop,
när den verkar för spridandet af religiösa eller filosofiska läror
och politiska eller sociala åsigter. Ty gör staten det, så fogar
den en ny punkt till det ursprungliga fördraget, och det är
mycket osäkert, att denna punkt vinner samma enhälliga bifall
som sjelfva fördraget. Hvarje person har sin individualitet,
som han ej får afyttra; heder och samvete förbjuda honom det.
Staten har en gång lofvat den enskilde att skydda hans heder
och samvete. Gör nu staten det oaktadt anspråk på att taga
denna den enskildes heligaste egendom i sin vård, så blir
han ej längre beskyddare utan förtryckare. Han blir det,
afven om majoriteten af medborgarne gillar hans obefogade
inblandning; ja, om minoriteten består af blott en enda
medborgare, så sker det ändå denne ende orätt. Och den
orättvisa, som vederfares den ensamstående, är dubbel, ty å ena
sidan behöfver staten för att kunna uppfylla de nya
förpligtelser, den åtagit sig, ökade skatter — staten låter nämligen
alltid betala sig för sina tjenster — å andra sidan användas
dessa utpressade skatter till att pålägga den stackars
ensamstående ett nytt tvång. Detta blir fallet, då staten söker
påtvinga den enskilde en viss religion eller filosofi, då han vill
reglera den enskildes seder och vanor, göra inskränkningar i
hans arbete, öfvertaga hans barns uppfostran, bestämma löner
och priser o. s. v. Och för att göra detta förtryck ännu mera
förhatligt tar sig staten rätt att straffa de motspänstige och
derigenom tvinga dem till lydnad.

Medgifvas måste, att frestelserna för staten att öfverskrida
sin befogenhet äro både många och lockande. På privatlifvets
skilda områden uppstå ständigt konflikter, hvilka staten genom
sin mellankomst måste bilägga. Genom sin egenskap af
skiljedomare vid de privata intressenas sammanstötning nödgas
staten ofta beträda områden af privatlifvet, som eljest borde vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free