Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Taines uppfattning af staten, af Hugo Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och samvete, af hvilka det förra har sin rot i feodalismen, det
senare i kristendomen. Det är med tillhjelp af dessa begrepp,
som menniskan så småningom lösgjort sig från det primitiva
samfundslifvet och blifvit en personlighet. För den nutida
menniskan äro de derför af den största betydelse; de beherska
för närvarande den europeiska moralen; genom det ena har
individen kommit till medvetande om, hvilka pligter, han ovil*
korligen har att uppfylla, genom det andra har han lärt känna
sina rättigheter. Det är dessa tvenne rötter, ur hvilka vår
kultur vuxit upp och ur hvilka den fortfarande hämtar näring.
Till samvetet kan individen ilykta såsom till en helgedom; han
kan förskansa sig bakom sin ära såsom den feodale länsherren
i sitt fasta slott; ingen äger rätt att beträda dessa fridlysta
områden, icke en gång i det offentligas namn. Att utrymma
fästningen, att uppoffra helgedomen, vore en feghet utan like;
man offre då heldre lifvet. För att få ett tydligt begrepp om
vigten och betydelsen af dessa två grundvalar för den
allmänna moralen behöfver man blott kasta en blick på de län*
der, der den ena eller den andra saknas; i orienten är
kulturens träd vissnadt och förkrympt, i Europa får det dagligen
ny lifskraft.
Efter dessa inledande betraktelser öfvergår Taine till det
moderna samhället. Med sin vanliga förkärlek för bilder väljer
hun en dylik för att åskådliggöra förhållandet mellan staten
och den enskilde. Han konstaterar först att det i hvarje
samhälle finnes en offentlig makt (une force officielle). Till sitt
väsen är denna makt ett stort, ur slidan draget svärd, som år
placeradt midt ibland de små knifvar, med hvilka menniskor
förr brukade bringa hvarandra om lifvet. Detta hotande svärd
har åstadkommit, att de små knifvarna blifvit lagda tillbaka i
sina fodral, hvarest de ligga och rosta; nu har man kommit
så långt, att endast missdådare betjena sig af dem. Tvenne
intressen hafva förenat sig att smida detta svärd; det behöfves
till skydd å ena sidan mot de svärd, som svingas af grann*
staterna, å andra sidan mot de små knifvar, som de onda
lidelserna inom samhället aldrig upphöra att hvässa. Man
behöfver skydd såväl mot yttre fiender som mot mördare och
tjufvar.
Men för att staten sålunda skall kunna lösa sin uppgift
att vara ett värn mot yttre och inre fiender, måste den
enskilde lemna honom de dertill erforderliga medlen i händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
