Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Taines uppfattning af staten, af Hugo Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven står i strid med den riktning, hvari den moderna
utvecklingen synes gå, faller genast i ögonen. Taines statsideal,
»vakthunden», är ej vår tids; i stället för att hålla »vakthunden
bunden inom hans inhägnad» har man faktiskt redan släppt ut
bonom derifrån, och man fogar ständigt nya länkar till kedjan
för att göra denna längre och derigenom utvidga hans
verksamhetsområde. Man har trott sig upptäcka andra egenskaper hos
hunden än förmågan att bitas, andra organ än de skarpa
huggtänderna, och man må ej förtänka att de som skola bekosta
djurets utfodring också vilja draga den största möjliga nytta
af detsamma. Taines varning för hundens glupskhet har i alla
fall sitt stora berättigande, och svårigheterna att begränsa
hundens aptit så att han icke, låt vara att det sker i bästa
välmening, förtär sina bordskamrater, kunna för den pessimistiskt
anlagde synas hardt när oöfvervinneliga.
Frågan blir emellertid, om det mått af individuel frihet,
som Taine tillerkänner sina statsmedlemmar, verkligen låter
iorena sig med den utsträckning, han gifver statens
verksamhetsområde. Detta sistnämda är ingalunda så inskränkt, som
man af benämningen »vakthund» skulle Tumna tro; Taines stat
är icke endast och allenast en polis- och militärstat. Såsom
vi hafva sett, gifver Taine om ock med en viss reservation
staten rätt att beträda privatlifvets områden, att vidtaga
anordningar, som ej äro utan en bismak af socialism. De
svårigheter, som alltid måste ställa sig i vägen vid försöken att
uppdraga en bestämd gräns mellan statens och individens
verksamhet, har ej heller Taine lyckats öfvervinna. När han tillropar
staten sitt: härintill skall du gå men icke vidare, ty att gå
längre, kommer att medföra den eller den skadliga verkan, så
kan det vara af intressn att undersöka, om icke Taine låtit sin
stat gå så långt, att den af honom förutspådda verkan inträdt,
eller, med andra ord, om icke Taine tillåtit sin stat att
öfver-skrida de skrankor, som han sjelf upprest emot dess alltför
stora maktutvidgning. Taine tillåter staten att beträda de
privata intressenas område på det uttryckliga vilkor, alt den der*
vid icke kränker den enskildes fri- och rättigheter. Han tillåter
staten att expropiera enskild mans egendom, att monopolisera
en mängd arbeten, att bevilja understöd och privilegier åt ej
blott föreningar utan äfven enskilda personer, att reglera
helso-vården m. m. allt i det allmänna intressets namn. Men huru
varsamt och hänsynsfullt staten vid utförandet af alla dessa
uppdrag än går till väga, synes den näppeligen kunna undgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
