Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Taines uppfattning af staten, af Hugo Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att stöta ett och annat af de enskilda intressena för hufvudet
eller kränka den enskildes fri- och rättigheter. Skalle med
anledning häraf en konflikt uppstå, så bör den enligt Taine lösas
derigenom att staten genast drager sig tillbaka. Staten har
härmed till förmån för ett individuelt intresse förklarat sig vilja
afstå från att taga ett steg, som kunnat vara till gagn för det
allmänna, och detta oaktadt det allmänna intresset enligt Taine
iust är sammanfattningen af de enskilda. Delar man Taines
förkärlek för minoriteterna inom samhället, kan man ju
ingenting invända häremot, men den faran ligger nära till hands,
att det sätt, hvarpå Taine söker lösa konflikten, blir ett med*
gifvande snarare åt det individuela sjelfsvåldet än den
indivi-duela friheten.
Yri hafva härmed blott velat framhålla, att den ömhet,
Taine ådagalägger om individens frihet, svårligen låter förena
sig med hans uppfattning af statens befogenhet och ännu
mindre med förhållandena sådana de i verkligheten gestalta sig.
För den verkligt existerande staten spelar ej det enskilda
intresset samma roll som för Taines stat, utan får nog tidt och
ofta > maka åt sig» till förmån för det allmänna. Taines åsigt
att den enskilde bör ega rätt att efter behag utvidga sin
verkningskrets ocb inskränka statens och att den senare på ett
område af omtvistad beskaffenhet bör gifva plats för den förre —
denna mening kan nutidens stat ej obetingadt dela. Den går
i stället så långt, att den icke skyr att intränga i de helgedomar,
hvilka Taine förklarar oantastliga. Då staten upprätthåller och
beskydda en viss religion och, om icke förbjuder, s&
åtminstone försvårar öfvergången till annan bekännelse, då den tager
undervisningsväsendet om hand, gör skolgången obligatorisk och
påbjuder, hvad som skall läsas i skolorna, så har den härmed
redan beträdt den individens helgedom, som Taine kallar
samvetet. Öfverallt på de mest skilda områden är staten i beråd
med att utvidga sin verksamhet; nya uppgifter, hvilka aldrig
kunna lösas vare sig af fria föreningar eller fria individer,
föreläggas den oupphörligt, och trots varningsropen från den
individuela frihetens anhängare griper sig staten an med lösningen
af nya frågor. Det torde derför vara omöjligt att uppdraga en
bestämd gränslinie mellan statens och individens verksamhet,
så mycket inera som den förra äfven afsäger sig uppgifter,
som den fordom liaft och derigenom bereder den individuela
friheten en ersättning för hvad den på annat håll möjligen
förlorat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
