Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - De literära utsigterna, af G. K. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp. Modern vetenskap hade kullkastat si många fagra
illusioner, den hade lagt den religiösa barnatron under dissekerknifven
och uppvisat det best&endes på alla omräden genesis på ett sått,
som gjorde dess guddomliga ursprung till en ammsaga. När nu
Virsén trodde på ainmsagorna var det naturligt, att han var i
harnesk mot helgerånarne.
Helt annorlunda är förhållandet med herr Heidenstam. Han
har — det kan låta hård t, men hans broschyrer göra denna
förklaring till den enda möjliga — han har ingen aning om hvad
striden mellan gammalt och nytt i literaturen verkligen gäller.
Det hela ter sig för honom som en strid om former. Han in*
billar sig, att den realistiska literaturens särmärke är des sätt
att fatta sin ställning till det skildrade. Medan idealismen skulle
skildrat verkligheten efter vissa erkända gamla schabloner, skulle
realismen slagit sig på fotograferingskonsten, utan blick för annat
än hvad oameran uppgaf vara verklighet. Från hans synpunkt
bör således impressionismen, som i själfva verket ingenting annat
är än den naturliga fortsättningen på realismen, vara dennas
yttersta motsats. Impressionisten tecknar ju verkligheten sådan
den ter sig för honom, hvad är det annat än realismens
konsekvens: skall man teckna verkligheten måste det gifvetvis van
verkligheten sådan den ter sig för skildraren, om någon annan
kan han ju ingenting förmäla, såvidt han ej vill följa gamla
schabloner. Den individualism som herr Heidenstam tror finnas
i impressionismen, finnes i lika grad såsom fordran hos realisten,
om än utförandet kanske är mindre dristigt. Med andra ord:
om man såsom herr Heidenstam gör »realismen» och »idealismen»
till ingenting annat än tvänne olika konstformer, så mynnar det
hela ut i en fullständig omening. Efter schabloner skall
verkligheten ioke målas utan efter min subjektiva iakttagelse, det är
äfven herr H:s uppfattning — men hvad annat har realismen
någonsin sagdt? Är det inte Zolas utslitna fras »ett stycke
verklighet sedd genom ett temperament». Hela oppositioneo blir
helt enkelt ett komplett nonsens.
Det är i själfva verket icke häller detta herr Heidenstam
menar, oaktadt han själf tror så. Af hundra satser i hans
broschyr handla nog de nittionio därom, men det fins dock en hon*
drade, där han verkligen råkar uttryoka det långa talets korta
mening. Bakom de skolastiska fraserna om konstens höga
uppgift och dess värde i och för sig blickar fram en oklar tanke.
Det är i själfva verket icke konstformen herr Heidenstam vill
åt, det är det andliga innehållet. Det är den moderna pessi*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
