Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Naturvetenskapsmän och skönlitterate. Parallelstudier af H. Szs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det (staffaget) fir der för att öfva sig se öfvergifvenheten
in i hvitögat. Äfven innan döden kommer, kan det vara så
godt att ej bli skrämd fftr ensamheten.
(Karl Tavaststjerna, i »Jul» &r 1888).
Eller storstadsbarn, om da har öra
än fbr sångens vemod, drag att höra
trastens toner
i den villande ooh mörka mo!
Stanna! Hör! — I själfVa solnedgången
från en grantopp strömmar ymnig sången,
skogen drömmer,
sjunkande i juninattens ro.
(Hugo Tigerschiöld, »Sångens rike» i Dikter.
Sthlm 88, s. 38).
Ty skogen duger icke alls dertill,
den famnar blolt en hvar, som längtar drömma,
och hviskar sagor, att man lätt går vill
och lockas längre in i dunkel gömma.
(= fbreg.; s. 71).
I furuskogens 4jup jag vet en källa,
hvars rika flöden fram ur mossan välla.
Dit går jag, efter dagens id, i natten
att dricka svalka af dess friska vatten.
Der trycker mig ej ensamhetens smärta,
der klappar ju naturens stora hjärta!
Ooh när dess svala dryck jag törstig tömmer,
allt jordelifvets kval och ve jag glömmer.
( = fbreg.; »naturens ande»).
Har du intet öga,
som din blick kan möta,
obeslöjad,
utan häjd och sans —
får du sjunka in i
skådande af skogens
trolldomBdjupa
vildtjärns spegelglans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
