Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Naturvetenskapsmän och skönlitterate. Parallelstudier af H. Szs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har da ingen mun, som
vid ditt öra hviskar
ord af tjusning,
ord som ingen vet —
Är du ensam höra
djupt i mörka moar
granars susning,
skogens hemlighet.
Har du ingen barm, der
du i gråt kan finna
för ditt sjuka
vemodshjärta tröst —
får du gråta stilla
vid naturens varma,
mossigt mjuka,
evigt unga bröst.
(= föreg.; »Ej allena»).
Mossa, grön ooh saftig,
liten källas flöde,
skogen hög ooh doftrik,
platsen fridlyst öde.
Kom från landsvägsdammet!
Stärk din trötta vilja! —
(Toivo, Vind för våg, Dikter o. skizzer.
Sthlm 85, s. 23).
— — Naturens umaadelige, ade Ensformighed,
der virker saa gribende paa Sindet
(Sophus Tromholt, Under Nordlysets Straaler,
Kjeb. 85, s. 327).
Paa Skrenten ved Ssetervangen
staaer Gjaetergutten i Aftnens Glands.
og lytter till Huldreklangen,
og trylles og dysses af Fossens Dands.
Han dysses, til han vil blunde
og hvile sit Hoved hvor Lyngen gror;
han tsenker: ak, hvem der kunde
v#re derinde, hvor Huldren bor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
