Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Vi segrade! En berättelse från lifvet i Sibirien, af Grigorij Alexandrowitsch Matschtet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m.
Med buller och bång, skyndande snabbare än sjålfva
vinden, redo vi in i skogen. Marken skakade under
hof-slagen ai våra hästar. Bjällrornas klang öfverrostade
korp-svärmarnes kraxande. Luften genljöd af våra rop.
Oster-ifrån ryckte sasiedatelen, effektfullt svängande sin sabel;
norrifrån isprawniken med landtstrykaren som vägvisare;
söderifrån den något druckne fiskalen; och vesterifrån jag
och Arefin. Det var ett högtidligt, effektfullt, upphöjdt
skådespel.
Vi sprängde emellertid fram mot byn, i det vår kedja
sammandrog sig mot centrum. Hästhofvarnes taktmässiga
slag mot marken fylde luften liksom med ljudet af
trummors slag. »Trata-ta, tra-ta-ta* ... skallade det rundt
omkring liksom till allarm. De små klockornas klang och
bjällrornas klingande ljud sammansmälte med dessa trumslag
till en egendomlig, nervretande harmoni. Spänningen växte.
Vi sågo redan hvarandra. Fiskalen skrek, som om han
suttit vid förhörsbordet. Isprawniken vred sina mustacher;
sasiedatelen tog fram sin revolver... Ännu en minut —
och kavalleristernas glänsande bleckplåtar lyste fram.
Strategens hvita häst aftecknade sig som en ljus fläck mot
ce-derns blågröna löf.
Intet ljud. Rundt omkring var allt öde, som om byn
vore utdöd.
Först nu fattade vi oss, kommo till besinning. I vårt
lidelsefullt upprörda tillstånd hade vi ej ens märkt, att vi
kommit in i en tom by. Vi väntade rop och skrik; vi hade
beredt oss på att finna en skara menniskor i förvirring och
fruktan. Och nu! ingenting syntes. Rundt omkring
her-skade dödstystnad.
Isprawniken fattade sig först
— De skur-r-r-karne! utropade han, i det han helt och
hållet förlorade tålamodet.
En panisk förskräckelse bemäktigade sig oss; denna
dödstystnad, denna menuiskofattigdom förvirrade oss.
Undan kunde de ej komma —, därför borgade vaktkedjan,
därför borgade ju strategen själf. Icke mindre förbluffad än vi
höll han in sin häst och svängde ridspöet, i det han svor
och förbannade sig på, att han skulle gräfva fram dem alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
