Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor i Sverge att fru Östberg nu därigenom nått en rang som
primadonna, b vartill hvarken röst eller person synas i och for
sig vara preedestinerade.
I dramatiskt hänseende passar naturligtvis Grefvinnan fru
Östberg så litet som möjligt, h varför hennes försök att det
oak-tadt lotsa sig i land äro värda stort erkännande.
Grefvinnan och Susanna voro ej alldeles lyckade med sin
taldialog. Fru Östberg snörper ihop sin röst till något
qvasi-fSmämt, som låter gammalt och nuckigt, fru Edling talar litet
pojaktigt och håller ibland p$ att saga motstycken till Blanches:
Sadlarne ä’ hastade. Fru Östberg å sin sida talar ibland rent
nonsens, såsom:
»Min Grefve, Ni ser mig lika förundrad eller åtminstone
lika förvånad (!) son? Ni sjelf.»
Fru Edling borde taga sin stora aria mer långsamt,
dessutom anlägga den mindre dolce, mer amoroso. I recitativet
kan ju hennes litet för ofta nytjade scherzando få fritt spelrum,
arian bör hållas mer innerligt och passioneradt. Fru E:s
rösteffekter i denna aria äro nu som alltid hänförande och
underligt vore det annars med en röst, af natuien så rikt begåfvad
som denna sångerskas med sin fogelstrupe. Susanna var nu
som alltid fru E:s triumf och skulle eröfra partiet äfven med
en fruktansvärdare omgifning än den nuvarande, som ofta nog
går af for hackor och i vissa scener Bkäligen otympligt
understödjer den stackars lilla glada och qvicka Susannas vackra
ansträngningar att fä en god komedi till stånd.
Förkortningarne i första akten äro i allmänhet befogade
och skulle i tredje kunna utsträckas till hela Grefvens
soloscen, som i nuvarande »tolkning» utgör en totalt död punkt.
Den minnesgode åhöraren sitter här och erinrar sig Behrens
väldiga stämma eller Arlbergs och Langes eleganta, fint
poin-terade föredrag. Recitativen äro nu till större delen sin kos,
hvilket icke skadar — åtminstone de uppträdandes reputation,
som om de förträffliga och stundom dråpligt komiska
recitativen bibehöllos helt säkert skulle likt Serpolette i Comevilles
klockor »många gånger sväfva uti största fara». Konsten att
saga recitativ, särdeles secco, synes for k. svenska operan hafva
jordatB med Pelle Janzon. Få ha mästarne i konsten for
resten alltid varit.
I »Martha* som är en genomkomponerad opera, märkes
bristen, särdeles i Plumketts parti, som hörde till Janzons första
och bästa. Hr Sellergren hade vi väntat mer af i denna rol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
