Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - På utkik, musikaliska förpostrekognosceringar, af Lakmé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
operahusets gamla berömda anor både den och den. Det är inte
af någon inpyrd gustaviansk antiqvitetsifver, som jag motsätter
mig operahusets jemnande med marken. Nej, bevars. Jag har
praktiska och sunda skäl för min opposition, som för resten —
och det vet jag nog! — förklingar just som den ropandes röst i
öknen.
Så hör då!
»Man vet hvad man har, men inte hvad man får.» Man
vet att mati har en operasalong som är utmärkt i akustiskt
hänseende, ja, snälla, godtrogne och opatriotiska Stockholmare, tvifla
gerna på mina ord, men vet att bemälda salong, enligt
samstämmig utsago af alla främmande musici af facket som gästat oss,
helt enkelt är en af de yppersta musiklokaler i verlden. Det
låter lika bra der musik och sång, antingen salongen är tom eller
fallsatt. Den är en af de äldsta operasalonger som existera.
Bygnadsvirket är riktigt genomtorrt, så torrt, så torrt att det
erbjuder den yppersta resonnans. Vidare är salongen både vacker
och hemtreflig, visserligen inte modern, men den är konseqvent
i sin tids stil.
En annan förträfflig sak — den är inte för stor.
— Nej, ropar läsaren ironiskt, tacka för det, den är ju
alldeles för liten!
Äfven den invändningen är jag beredd på. Det är inte
många hundratal platser, som skilja den nya projekterade
operasalongen «från den gamla, hvilket bevisar att krafven på en
rymligare salong icke alls äro så höga. Den som sett åtskilliga af
nutidens moderna operasalonger, med deras smaklöst öfverlaätade
dekoreringar, deras tomma, vida gap å väggarne mellan de fattiga
två eller tre raderna och så denna oproportionerliga storlek, som
efter ett par år ruinerar äfven de bästa stämmor och som helt
enkelt omöjliggöra användandet af smärre, annars ganska
användbara röstresurser, den måste obetingadt erkänna företrädet hos
v&r gamla operasalong.
— Men de obeqväma kapprummen, de trånga och omöjliga
korridorerna och allt det andra otidsenliga i operahuset, kanske ni
gillar det också. . . ? Ni är galen, mamsell!
Nej på inga vilkor. Jag vill att allt skall nyanordnas
i operatemplet, utom salongen. Låt den vara som den är, eller
låt åtminstone öka platsantalet genom en försigtig utvidgning af
ett par af raderna. Scenen kan också göras bredare.
Djupleken måste deremot blifva densamma, begränsad som den är af
den mot Strömmen vettande gafveln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
