Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Vi segrade! en berättelse från lifvet i Sibirien, af Grigorij Alexandrowitsch Matschtet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kläder oss ... Laga att I kommen härifrån!... Vi lefva
efter Guds bud, efter gammal sed... Vi synda icke!...
Vi äro som fogeln: hvar han vill, bygger han sitt bo! Hvem
vill förbjuda honom det?... Skogen är Guds och vi
tillhöra Gud, — här har man i mannaminne icke hört något om
kronan. — Nej!... oss fångar hon icke, — vi fly undan
likt vinden. Huru vill du fånga honom? ... Vår kära skog
. .. han är vår!...
Han skulle ännu länge hafva fortsatt på samma sätt,
om man icke afbrutit honom.
— Grip ¿lem! befalde isprawniken, som ändtligen
kommit till besinning, slagen af denna oerhörda fräckhet.
— Halt! H varför gripa mig! Låt mig tala till slut!
ropade den gamle, då sasiedatelen jemte två polissoldater
rusade mot honom. Håll! släpp mig! Hör mig — vi ha
intet guld!... Ingenting annat än bröd. som Gud gifvit
oss, 1 1 1 . tagen allt, tagen ... blott oss...
Men den gamle slet sig lös och kastade sig till hans
fötter. Hans långa gråa skägg betäckte sasiedatelens
lackerade stöflar. Han omfamnade dem och snyftade högt
Hans kropp skalf. Han grät som ett barn.
— Oss, oss, oss!.. . framstötte han snyftande.
Man reste upp honom för att bortföra honom.
Då försökte den gamle att slita sig lös. Liksom alla
vildar hastigt öfvergå från den ena ytterligheten till den
andra, förvandlade han sig ögonblickligen. Det bedjande,
grå-tande utseendet var borta. Vildsinthet i stället för
under-gifven bön lästes nu i hans ögon, den veka rosten
öfver-gick till lågande hest raseri. Han kämpade, darrande af
vrede, och miste till slut andan, så att förbannelserna,
skymf-orden och hotelserna upplöste sig i ett otydligt mummel.
~ Framåt! — Vakten trängde fram.
Men nu försiggick någonting egendomligt Helt och
hållet upptagen af denna scen med den gamle, stod jag som
en bildstod, utan att gifva akt på massan, ehuru alla grato
och väsnades. Ett fruktansvärat tumult uppstod; här och
där ropade man »halt!* En stor trängsel uppstod.
Massan närmade sig på en gång, och bredvid den gamle
uppstod en förtviflad strid.
— Bröder, alla för en! skallade det i luften, och derpå
knakade det i gärdesgårdame, som om man refve sönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
