Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Boken om pangermanismen, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verse 1 och individuel, gifva synteser och förmäla tig med konsten.
»En tektonisk byggnad af naturvetenskapen, en etisk uppfattning
af historien, ett nationelt handhafvande af kritiken, en subjektiv
utformning af vetandet om menniskan och ett filosofiskt
tillgodogörande af vetandet om verlden — alla dessa faktorer måste
samverka, för att gifva den tyska vetenskapen ett nytt anlete
och en ny historia; fbr att individualisera henne.»
Den samtida tyska vetenskapen är i allt en motsats till
detta ideal. Det tyska »universitetet» hör äfvenledes till de
ting, hvilka med tiden förvandlats till sin egen fullständiga
motsats; egentligen borde en dylik anstalt heta »specialitet»; ty den
innehåller blott specialister, hvardera företrädd af en professor;
och hundra specialister göra intet universitet, lika litet som
hundra grå hästar göra en skimmel. Professorn är den tyska
nation alsjukan ; den nuvarande tyska ungdomsuppfostran är ett slags
sannskyldigt bethlehemitiskt barnamord. Och liksom det icke fins
någon personlighet, som är den äkta konstnären mera grundolik
och väsensmotsatt än den äkta professorn, så fins det ingen större
kontrast än den emellan den nye typiske Berlinerprofessorn och
den gamle typiske nederländske målaren, — homunculus vid sin
retort och den skapande menniskan gent emot verlden.
Katederspecialisten och konstuniversaliéten.
Denna förvridna och sterila nutidsvetenskap har sitt huf*
vudsäte i Berlin; den har i naturlig anslutning till Berlineranden
fätt sin prägnantaste gestalt. Det fins — ooh har alltid funnits
— ett specielt Berlinerkynne och en speciel Berlinerbildning.
Denna senare är en bildning på rent vetenskaplig eller rättare
på rent förståndsmessig basis. Den är en bildning, i hvilken
känslan ingen plats har, i hvilken bjertat förstummas och som
derför aldrig kan varda folklig. Dess typiska representanter äro
Fredrik den store och Rahel, Nicolai och Dubois-Reymond.
Berlin är sedan gammalt rationalismens hufvudsäte. Ett negativt
drag, en viss andlig tomhet är det öfvervägande elementet i
Ber-linerkaraktären. Ingenting har, i alla tider, varit så sällsynt i
Berlin som en sund och naturlig genialitet; det lutade ständigt
på det konstnärliga området till två extremer: nykterhet och
öf-verspändhet; det svängde mellan Nicolai och Hoffmann.
Genom-snittsberlinaren känner bara två ting: geschäftet och förlustelsen;
men i dessa båda riken rör konsten sig’icke. Den preussiska
kulturen är i sjelfva verket intet annat än en utvidgad
Berlinerbildning; den saknar framför allt tveggehanda: äkta filosofi och
äkta folklighet; den tänker icke och den känner icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
