Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Sommarstudier, af Anna Wahlenberg - I. »Vår gamla bekanta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hvarkeQ herr Wennman eller Ada visste h varför. Och det
tycktes hon heller inte kanna sluta med.
Hvad herr Wennman an sade, så skrattade hon. Och det
var ett sådant klingande, smittsamt skratt, att de båda andra
inte kunde låta bli att skratta med, fastän ingen visste hvad de
egentligen hade s& roligt åt, och fastän Ada kastade rädda
blickar *på Wennman, ängslig att han skulle känna sig sirad, och
denne såg på Ada igen begärande någon slags förklaring. Men
då hon icke kunde gifva honom någon sådan, fann han ut en
på egen hand. Fröken Abelius hade natarligtvis trefligt i hans
sälltskap, det var ju tydligt och klart.
Han blef upprymd, pratade fortare än vanligt, rörde ihop
saker, märkte aldrig när han sade några dumheter och skrattade
sjelf åt hvad han sade med hakan i vädret, så den gick i linie
med hans lilla korta hals.
Efter en stund steg Agnes upp, blef helt ceremoniös, räckte
handen åt både Ada och brukspatronen och berättade att
hennes mamma satt och väntade på »Kullen».
Ada gick inte med. Någonting, hon visste inte hvad, höll
henne qvar. Hon kände blott, att om hon g&tt med Agnes hade
de blifvit mebrottslingar.
Herr Wennman bibehöll emellertid ännu sitt leende ansigte.
— En bra söt flicka, fröken Abelius — sade han — och
så glad och munter sedan!
Ada jakade naturligtvis, ehuru hon kände sig något
underligt stämd.
— Jag undrar om hon tyoker om att dansa — fortsatte
Wennman och satt tankfull några ögonblick. Derpå anförtrodde
han fru Dahl att doktorn hade lofvat honom il slippa gå med
käpp om tre veckor. Och så kom man in på ämnet om helso*
vården.
Fram på eftermiddagen träffades kotteriet fulltaligt ooh
Agnes gick skrattande emot Ada, så fort hon fick se henne.
— Nå, hur mår han — sade hon och tog sin vin
under armen.
— Hvem?
— Din goda vän.
— Hvem är det då?
— Ah, gör dig inte till! »Vår gamla bekanta» förstås.
Derefter trakterades hela sällskapet med historien om rendex-
vouset, natarligtvis med broderier. En tårpil öfver sätet.
Morgonstand har guld i mun. Vännens namn i sanden och dito,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
