Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Goethe och Wagner, scenstudier af Ludvig Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Begge dessa föreställningar, som na bjödos mig i Berlin, borde
emellertid ha varit af ett aldeles säreget intresse på grand af
deras literaturhistoriska och musikaliska värde, som ock för deras
undantagsställning inom diktens och musikens områden — och
hvilken ännu verksam och intresserad teaterman skulle väl lemna
tillfallet obegagnadt för att öfvervara så lockande teateraftnar ? —
Meu var jag på förhand intresserad, så blef jag under
föreställnin-garnes gång grundligen kurerad för min nyfikenhet på det förra
stycket, och för mitt försök att afvinna det andra föruyadt och
ökadt intresse. Hur en dramaturg än handskas med Ooethes
Faust andra delen — vore denne dramaturg också den
skickligaste i konsten att förkorta och omarrangera en stor skalds
öfver-flödande rikedom på innehåll — så skall han misslyckas; —
ty denna del af Goethes Faust är en omöjlighet på scenen.
Wagners »Walkyrian» är deremot visst ingen omöjlighet, det har
till full klarhet bevisats; men lika full af härliga och gripande
episoder som Goethes tragedi är, lika full af långrandiga, tråkiga
ooh snart sagdt barnsligt tafatta episoder är Wagners tragedi, som
dessutom, lösryckt ur festspel*cykeln, är oförståelig för den ej
med hela Nibelungen-tetralogien, (åtminstone med »Rbeingold»)
förtrogne åskådaren och åhöraren. Och hur den skickligaste
orkesteranförare och den ypperligaste orkester än handskas med
Wagners oändliga musik skall detta musikdrama, utan sångare
och framställare på den högsta höjden af fulländning i deras
konst, aldrig kunna göra den beräknade verkan — och äfven
med sådana knappt tänkbara tolkare, — trots några enskilda både
gripande och sköna episoder, — förekomma en opartisk åhörare
tråkigt och långsamt förslappande.
* *
♦
Goethe lär sjelf till Eckermann om andra delen af »Faust»
ha sagt: »alltsammans är öfverskådligt (»sinnlich») och det skall
falla en hvar i ögonen när stycket en gång kommer på scenen.»
— Månne icke Goethe dervidlag, (trots sin höga ålder) led af
samma blinda faderskärlek för sitt eget foster Bom äfven de största
snillen, åtminstone en tid efter sjelfva skapelsen, hysa för sina
afkomlingar, delande samma svaghet som behäftar de smärre
för-fattarne? Troligen! Och helt naturligt! — Hela denna
Faust-dikt är till anläggning och utförande så öfverväldigande stor,
så skön, så rik på härliga och ofta rent oupphunna dramatiska
episoder, att det med rätt kunde väntas scener och bilder af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
