Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Goethe och Wagner, scenstudier af Ludvig Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ojemförligt bländande verkan — om de blott kunde framställas
så, att de illusoriskt förmådde verka på en bildad och
konstförståndig åskådarehop. Och på en publik som icke allenast njöt
med ögat, men ookså förstod hvad som knappt vid första
läsningen af dikten är fattligt. — Man kan gerna tillstå, att man
icke fattar skaldens alla fantastiskt sväfvande intentioner ens vid
andra läsningen. Att se ooh höra denna tragedi på samma g&ng
— och vänta en verkligt god framställning af det hela, blir en
omöjlighet. — I sin förhoppning om styckets möjlighet på scenen
lär Goethe försigtigt ha tillagt: att för utförandet af hans
stycke behöfdes en mycket stor scen och framförallt en regissör,
som icke vore så lätt att finna. — Jo, jo men! Den regissör
har aldrig funnits som på ett sannt och fullt tillfredsställande
sätt skulle ha kunnat sätta hela detta jättedrama i scen, så att
allt blefve skönt, gripande och öfverväldigande — det är ieke en
personal som behöfs, det fordras hela härskaror af alla slags
möjliga och omöjliga varelser — och aldrig kommer han heller
att finnas, derför att kommande århundraden ännu mindre än
vårt fl lugn att åse detta stycke från scenen, ooh derför att
i-scen-sättningskonsten för sådana fantasier behöfver och fordrar
en regissör, hvars snille är lika stort som Goethes. Vår tids
teaterkonst fostrar icke en sådan regissör. Utdrag och episoder
ur detta drama kan man ju emellertid med god smak och
fantasirikt regissörsförstånd försöka att sätta i scen, och derför är ett
sammandrag af denna tragiska dikt, om den öfverhufvud skall
framställas på scenen — hvilket de flesta tyska teatrar nu äflms
om — ej absolut att förkasta. Att ett sådant kan samla publik
till fem ti hus under en säsong, det har L/Arronges sista
bearbetning bevisat. Och den är ändå utomordentligt misslyokad!
Bearbetningar i sammandrag at denna Faust-afdelning har
gjorts af flere; först af Eckermann, som hade den takten att
taga så mycket med af dikten att den behöfde trenne aftnar för
att kunna spelas. Han inlemnade första afdelningen af sin
trilogi till flere af Tysklands förnämsta teatrar, hvilka ioke tordee
inlåta sig på försöket. Sedan var det Gutzkow som utarbetade
ett sammandrag af de tre första akterna och fick sin
bearbetning uppförd å DreBdens kungliga teater, der han var anst&ld
som dramaturg. Detta skedde på hundrade årsdagen af Goethes
födelse, som alltså firades med det första försöket att bringa
andra delen af »Faust» på scenen. Gutzkow hade utgått från
Goethes egen antydan om att Helena-akten vore ett
»Fantasma-gori» och hade fritt behandlat denna afdelning af Goethes dikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
