Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hypnotism och religion, behandlade af Karl af Geijerstam, af Mac F—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lur8tadier idéerna skulle for människorna vara mera än de nn
äro, sedan själslifvet högre utvecklats? Det erinrar allt for
mycket om det gamla felet att godtyckligt söka upp en
princip och så göra om hela historien till en produkt af denna
princip. Vore religionen en person, skulle den därpä svara:
Potz tansend, haben wir das alles gethan!
Sedan herr Geijerstam emellertid pä detta sätt drifvit upp
det religiösa elementet till en historisk faktor af alldeles
orimliga dimensioner, kommer han in p& våra dagars religiösa lif
och han visar sig då mycket väl hafva iakttagit, att detta, i
ordet« häfdvunna betydelse, är af mycket ringa vikt och icke
ens frälsningsarméns och gardeslöjtnanternas religiösa sport
tillmäter han någon slags betydelse af »ledstjärna.» Och
slutligen anser han uppenbarligen hela den häfdvunna formen af
religiositet för ett tillbakalagdt stadium i människans historia.
Det religiösa lif förf. af egen erfarenhet känner till, bedömer
han sålunda helt annorlunda än det, som för honom spökar
från äldre tider och detta är icke särskildt egnadt att ingifva
läsaren förtroende till hans resonnemang om religion och
hypnotisrn.
Helt naturligt uppehåller sig förf. mest vid kristendomen.
Emellertid får man vid redogörelsen för de särskilda
trosme-ningarna knappast någon riktigt klar uppfattning af hvari
egentligen det hypnotiska ligger. Vi skola ännu en g&ng
anföra ett prof. Vid talet om betydelsen af tron på en personlig
gud heter det bland annat: »Det är tydligen endast högt
utvecklade individer, på hvilka den tron, att människosläktets
allmänna lycka kräfver ett visst handlingssätt, kan verka som
ett kraftigt motiv. Denna tro, hur riktig den än m& vara,
har icke på den stora mängden samma lifgifvande och eggande
inflytande som den med hela kristendomens förestallningskrets
införlifvade tron på Gud, som ser alla människors handlingar,
deras begär och syften, som ransakar hjärtan och njurar och
kräfvar icke allenast elt riktigt handlingssätt utan äfven ett
rent bjärta. Enligt denna föreställning kunna de icke för en
person, Gud, dölja sina planer, sina inre tankar, och därige*
nom uppstår ett kraf på verklig upphöjdhet under tider, då
människan i sin helhet var så ringa utvecklad, att hon icke
för sin egen del hade behof af att känna sina motiv rena och
öppna, sitt hjärta kärleksrikt mot medmänniskor, och att
handla så, att alla hennes åtgöranden liksom hennes inre lif
icke behöfde frukta, att det vore kändt af en stor mänsklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
