Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Befriad, af Elin Ameen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
-— Emma Olson — Emma — jag skulle förbereda er...
Han tystnade och torkade svetten ur pannan:
Emma stod nästa ögonblick vid hans sida och grep honom
hårdt om armen.
- Hvad är det — i Herrans namn tala ut. .
— Olson... det var en ny maskin — den ville inte gå
— han skulle undersöka — i detsamma snurrade hjulet om
och >
- Och han skadades... svårt?
— Krossades, söoderslöts; Emma!
- gaf honom en förfärad blick och sjönk lik ett döds-
RON djur sanslös ner för hans fötter på Pender
Hösten hade gått förbi, och man var redan ett godt stycke
in i vintern. Emma bodde ännu kvar i detsamma hemmet, men
till våren skulle en annan arbetarfamilj taga det i besittning och
hon skulle flytta till fadern. Hon hade fått ett litet lifs-
tidsunderhåll af brukspatron, så länge hon ej gifte om. sig, och
hon ämnade för öfrigt försörja sig med sömnad.
Hon skulle inte flytta, förrän hon fått sitt barn. Det var
detta väntade barn som kommit henne att åter vända blicken
mot lifvet och skaka af sig den dödslika förlamning, som fått
makt med henne strax efter den hemska olyckshändelsen. Hen-
nes ungdoms älskade hade på det ohyggligaste sätt blifvit henne
frånröfvad i sin mandoms fulla kraft. Hennes egen ungdom,
hennes glada, löftesrika lif var också i och med detsamma sköfladt.
Men barnet skulle komma som ett budskap, som ett lefvande
minne. Det skulle naturligtvis bli en gosse, stor och stark som
fadern, med hans trofasta, blå ögon och goda leende. Hon ville
uppfostra honom till arbetare, ingenting annat, och en dag när
hon blifvit gammal och han en duktig karl, borde hon få en
vrå 1 hans hem, där hon kunde sitta i ro och lugn. Kanske
komme också en skara barnbarn att trängas kring henne, och
>farmor» berättade dem om »farfar», hvilken präktig karl han
varit, och i hvarje led skulle där alltid finnas en Hans Olson,
och på så sätt kunde hans namn och minne aldrig dö ut.
Och barnet kom, en klar och tidig vårdag, när solen just
höll på att gå upp, kom som ett vårligt löfte för stundande
dagar. Emma var icke mycket sjuk, och hon hade hjälp af
barnmorskan och en grannkvinna.
Plötsligt hördes dämpade utrop från de två.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
