Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Befriad, af Elin Ameen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
hh
ville hon lefva lifvet, om hennes lefnadslott
Han var i alla fall hvarken grof eller simpel, t
uttrycka sig så fint som presten. Han hade
hufvud, men med flit och ihärdighet hade han
skolan och äfven sedan på lediga stunder sysse
läsning. När de gjorde i ordning sitt lilla
henne hela verket af »Uppfinningarnes boko>,
och hvaraf han läst det mesta. Det tyckte
det. skulle hon visst inte orkat medl! Då ordtt t:
— det var ändå roligt, att där fanns nå,
som hon var okunnig om.
gig med
han visat
förnöjd
ah lärt
oCh Iart,
Men det gjorde henne detsamma, hon tyckte inte mera om
honom för det. Å, om människorna visste, hv |
3
betare kan vara för en kärnkarl, tänkte hon, — så mycket bättre
och i grunden mera värd än alla fina herrar tillsammans!
hade för resten blifvit en slags förman 1
kanske en dag stiga ännu högre. Men det fick bli därmed hur
DD DD D
som helst, det var åt arbetaren hon gifvit sin hand och med
arbetaren Hör ämnade lefva, till dess då É ]
; (
dem åt, när de blifvit gamla och grål
En del arbetare hade redan lemnat em
till sina middagsmål. — Kommer inte Ha hon
åt en karl, som gick in i huset bredvid; — se, jag n ral
middag, som står och kallnar!
— Jo, tror nog det; men det är en ny maskir
vill gå riktigt. Hans förstår sig så bra på sån’t, han är liksom
litet mekanikusk, vet jag.
— Ja, då får jag gå in och lägga Spise!
Hon gick skyndsamt in. I
springande. Människor rusade fram och tillbaka, och bruks
patron kom störtande från kontoret in i fabriken.
I köket hörde Emma intet af allt detta. Hon hade laggt
mera ved under grytan och satte sig ned att vän
tog fatt på sin sömnad.
Slutligen blef väntan henne för lång. Hon gick ånyo ut
på verandan, men i samma ögonblick stannade hon som förstenad
af ångestfull: fasa. Några karlar kommo vägen framåt från
briken, bärande mellan sig en bår, på hvilken »något»> låg, höljdt
med en oljeduk. En af bruksbokhållarne kom springande förut.
Han var dödsblek och flämtade häftigt. Vid grinden till Em-
mas trädgård stannade han.
ot
a 4 ] HhAn
a, 1 det non
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
