Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Befriad, af Elin Ameen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
höfdes så mycket ljus, utan först skulle där firas en fest. Barnet
skulle inte dö odöpt, utan som en kristen måste det komma
inför Guds tron. Hon ville ge det nöd-dop, och så vore hon
edan fullt säker på, att gossen finge åtvjuta en evig salighet.
Från köket hemtade hon en skål kristallklart källvatten,
som hon ställde på bordet mellan armstakarne. På byrån låg
mboken, som hon fått i fästmänsgåfva af Hans, och däri han
med - sin stora, barnsliga stil skrifvit hennes namn och daton.
Hon tog den och slog upp sidan om »Nöddop och dess be-
räftelse.>»
Sedan lyfte hon upp barnet ur sängen och löste mössan
från dess Ne vadg | När hon stod vid bordet och skulle börja läsa i
salmboken, betogs hon af en mäktig rörelse, i det hon tänkte
, att hon gick alt hembära sitt barn åt Gud, egenmäktigt och
utan att Gud begärde det af henne. Hon greps af det förfärliga
ansvar hon ådrog sig, och hon vacklade. Men då tänkte hon
sig åter barnets framtida lif, såg det från barn bli yngling och
man, men alltjämt kräla som en mask på marken. Hon tyckte
henne med förtviflan och sade: Mor, hvar-
1 det inte!
det var na ett kärleksverk hon gick att fullborda,
kände det så VR klarare ju mer hennes ömhet växte.
Och hon höll barvets hufvud öfver skålen, begöt det med:
vatten och uttalade i nattens stillhet dessa ord: Jag döper dig
Hans — i Fadrens, Sonens och den Heliga Andas namn.
Amen,
Vid beröringen af vattnet vaknade barnet och började gråta.
Modern föll på knä, tryckte det fastare till sin barm och läste
högt Fader Vår och Välsignelsen.
Så kysste hon barnet och hviskade med läpparne mot dess
våta hufvud:
Du har inga faddrar, lille Hans, och du får bara en
faddergåfvå — att slippa lefva.
Barnets kvidan hade öfvergått till gråt. Hon vaggade det
fram och tillbaka i sin famn.
Tyst, tyst, gvåt inte min älskling — du skall aldrig
mera gråta — aldrig gråta — aldrig gråta. Lilla Hansen min,
mor gråter inte — ingen skall gråta.
Men ljudet af hennes smekande röst hade ej förmåga att
trösta den lille. Hon förstod, att han var hungrig, och hon
lät honom dricka sig mätt, i det hon nästan smålog åt hans
glupska aptit!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
