Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Befriad, af Elin Ameen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
När han slutligen fått nog, somnade han, och hon lade
honom varligt och ömt ner 1 bädden, rädd att göra honom illa.
Och nu måste det ske, innan dagen grydde och ’grannarne
voro på benen. Hon fattades åter af ånvgestfull tvekan.
— Du vill ju inte lefva, du vill ju inte? rade hon
barnet, liksom hade det kunnat förstå henne och svara för sitt
eget lif. Men där kom intet svar. HEudast ett smack
ande med
läpparne i sömnen och en svag ryckning i den enda armen.
Hon fattade hastigt den mjuka kudden under gossens
vud, varm från hans kroppsvärme, och tryckte den till
ansikte. Det ryckte i armen, det kämpade i den oformliga
kroppen, där hördes dofva rosslanden från strupen. Hårdare pres
sade hon kudden mot barnet ansikte och lade halft vanmäktig
af fasa sitt eget hufvud där ofvanpå. Snart förnams ingen spri
ning mera, hördes inga ljud. Det var slut, och barnet var «
Bland de gröfsta förbryterskor, dömd som en vanlig
mörderska, framlefver hon sin strafftid i fängelset. Blek och
stilla, så tyst som vore hon nästan stum, förrättar hon sitt
ålagda arbete. Till hvem skulle hon här tala eller till hvem
hafva talat där ute, innan domen föll? Ingen skull
— alla hade vändt sig bort från henne med fasa.
Hon kan endast tala med Gud - ; |
dast Han kan förstå, förlåta och hugsvala.
gvalelse, ty hennes strider och kval efter
stora. Hon tänker, att hon har förtjenat
och presten hafva sagt det — lagen och religio
plikt. Hon önskade det ej annorlunda, och därför
angaf . sig själf. Hon ville försona hvad hennes egna
människors dom bjöd henne kunde försonas.
Inn Q
e förstå henne
vår
Men midt under allt hvad hon för egen. del lider, tränger
gig oemotståndligt fram detta moderskärlekens jublande: -—— Barnet
blef dock befriadt!
0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
