Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
detta nummer, hvilket nog var det bästa för honom. Allmän-
heten hade dock kunnat fordra att vid en så dyrbar konsert få
höra en "presentabel tenor. Nu gick man miste både om de
tenorsoli, man fick höra och tcke höra. En skicklig tenorsån-
gare hade ock kunnat låta höra Idomeneos stora bravuraria:
Fuor del mar, ho un mar in seno, en lysande komposition af
ett praktfullt arbete och utomordentlig instrumentation. Melodien,
som dignar under vocaliser i gammaldags smak, kan visserligen
ej mäta sig med Mozarts senare, men väl framförd skulle denna
aria ännu i dag intressera . äfven ur annan än musikhistorisk
synpunkt. Mozart sjelf ansåg denna aria som operans förnäm-
sta, en dom, som efterverlden dock ej kunnat biträda, med rätta
anseende att fruntimmersariorna betydligt öfverträffa de manliga
solisternas. De myckna grannlåterna i arian voro en oeftergiflig
tribut åt den 70-årige gamle tenoristen Raff, som endast på det
vilkoret åtog sig Idomeneo, der han visade de sista sköna re-
sterna af en talang, som kring år 1750 stått i sin högsta blom
men nu redan längesedan slutat sjunga offentligt.
Prinsessan Elektra, förälskad i den med. Ilia förlofvade
unge prins Idamanti, har fått tvenne airs de jalousie et de rage
sig tilldelade, -begge i samma stil, den senare endast uttryckande
den förras känslor i högre potens. Redan Ass-dur-arian är ett
ståtligt stycke, ett sönderslitande Allegro: Tultie nel cor vi cento
furie del erudo Averno, uttryckande Agamemnons dotters skälf-
vande vrede och okufliga svartsjuka, med en briljant sluteffekt,
höga Ass stigande till A vid orden >»vendetta e erudeltå». Denna
musik är inspirerad af Gluck, men än -mer passionerad, än mer
otygladt stormande praktfull. Fröken Eks hvita röst egnar sig
absolut icke åt sådana arior som kräfva en mer stadgad stor
stil och väldigare röstvolym, framförallt i höjden. Än mer kan
detta sägas om sångerskans föredrag af HElektras andra, ännu
fruktansvärdare aria, som Louise Michaöli och Louise Pyk skulle
kunnat gifva som sig bort, så nära som möjligt åtminstone, ty
i sjelfva verket fordrar denna djupt tragiska aria med sin dy-
stert skimrande vokalisprakt verldens yppersta sångerska, en Ca-
talanis, Michaölis stora röst i en Malibrans, en Pastas snillrika
tolkning. Af hos oss tillgängliga sångerskor lär väl Carolina
Östberg bäst gå i land dermed, sedan Oselio icke mer är å
prendre, hvilken nog skulle allra bäst förmått tolka detta nästan
vanvettigt lidelsefulla agitato med dess nästan till nervkramp
och konvulsioner stegrade kaskader af glödande ursinne och sgju-
dande hämdlystnad. För nutida slammerkomponister är denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
