Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
|
|
|
|
24
sin spets i skärande septimor, nedsjunker till begynnelsens uni-
son, hvarpå det hela slutar med ett och annat enstaka: Corri-
amo.! utslungadt af de eftersta bland de flyende skarorna.
Denna genialiska komposition fick dessvärre icke af Musik-
föreningen ett motsvarande värdigt utförande, hvarför den på
långt när icke gjorde den verkan, som den kunnat göra.
Tredje aktens qvartett illustrerar samma situation som an-
dra aktens terzett, äfven gifven af Musikföreningen, d. v. s. dess
biträdande, och en mycket behaglig komposition, med ett sång-
bart: andante, innehållande särdeles vackra upprepningar af af-
skedsordet: addio, nästan i modernt pikanta modulationer, och
ett liffullt allegro, som dock mot slutet skämmes af den särde-
les i Rossinis tidigare operor till leda omtragglade s. k. tiggar-
?
kadansen:. G, BE, EB, D, Gi EF, E, D, G, FE; ED, 0::8. Vv. in
infinitum. Qvartetten öfver samma ämne står betydligt högre
och torde kunna sättas vid sidan af Mozarts främsta: de i >Don
Juan» och sEnleveringen ur seraljen». Denna komposition är lika
lyriskt smekande som dramatiskt sann, det pathetiska. förmäler
sig lyckligt med det musikaliska, beggedera fotade på beundrans-
värd kontrapunktisk grund, en sannskyldig -:modell för alla tiders
operakompositörer, särdeles slutsatsen med dess mästerliga repe-
tioner af orden »peggio de morte» och >»si gran dolore. Högre
kan musikalisk vetenskap aldrig stiga än i denna utomordentligt
lärda, storslaget majestätiska och dock så lättfattliga sats.
Öfversteprestens högtidligt imposanta recitativ med dess
karakteristiska, envist tvärhuggna ackompagnement hörde dess
värre till det som absolut misslyckades i återgifvandet. Den
derpå. följande CO-moll-kören gick något bättre. Hvilken beun-
dransvärd begrafningsmusik denna kör, hvilken tryckande döds-
atmosfer i dessa blytunga harmonier, dessa oupphörliga diminu-
endi och morendi, denna rytmens bortdöende som stillade vågor
dö vid strand en fager sommarqväll! Vid stället: Vabisso le porte
spalanca condel öfvergår sorgen till isande dödsfruktan, helvetets
lågor slå upp ur jorden och hota förbränna ett helt folk. Efter
ett solo-intermezzo följer körens andra del, som öfvergår till
orkestersatsen, prestmarschen, en gammal bekant sedan >»Troll-
flöjten», der : Mozart återupplifvade den, åtskilligt förändrad.
Nu kommer Idomeneos herrliga bön: Ascolta, o Re del mar gl
nostri wvoti, en af Mozarts renaste och lenaste melodier, förgyld
af en leende orkester, fyld af de läckraste sirater och de mest
förtrollande instrumentalfärgskiftningar.
Hr Rundberg, som sjöng Idomeneos parti, öfverhoppade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
