Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
af ett verkligt snilleverk (Matheuspassion) i våras utföll. Hvar-
för då ej framhärda på denna så lyckligt beträdda väg?
Max Busch måtte af hr Hallén anses som Orpheus sjelf.
Nu var det hans »>heliga familj; det gälde, en kantat, som i sin
helhet är underlägsen de hittills hörda af samma tonsättare och
hvarg bekantskap ingalunda var trängande behöflig. På högst
få ställen höjer sig denna flacka musik till någon högre inner-
lighet eller varmare karakteristik, tomt Mendelsohniserande är det
förherskande draget. Med en förträfflighet, värd ett bättre fö-
remål, föredrog föreningen detta stycke, som på grund deraf lät
tiden gå rätt fort. Mer långsamt hade man under hr Halléns
temligen osmälta nya komposition »Una poenitentium», en till-
krånglad föga vacker massa harmonier och disharmonier med
fadd och tunn melodik. Stycket var mycket svårt att sjunga,
men det gafs naturligtvis pligtskyldigst con amore, utom den
fula slutfugan, hvilket ock kunde göra detsamma. Hr Valentins
»Brudfärd> var mycket högt braskande, tom och ihålig, mera
lämplig för studiebordet än konsertsalongen. ’Föreningen var
trött när den kom till denna anspråksfulla komposition och fär-
den gick verkligen också allt annat än lyckligt.
Denna förening har nu, stött öfver k. hofkapellets i våras
visade oginhet, skaffat sig en egen orkester, ett ganska djerft
tilltag, som vi hoppas måtte bära sig. Än så länge, åtminstone.
Denna orkester presenterade sig för en tid sedan på en särskild
konsert, naturligtvis öfverinsedd och ledd af hr Hallén, utförande
diverse delar af Mendelsoho, Schubert, ackompagnementet till
den intagande A-dur-piano-konserten af Mozart (god solist: hr
Anderson). Allmänna omdömet. var att orkestern gjort en succés
d’estime, : vackert så efter så kort tids »sambageri>. Nu hade
man haft tid öfva sig mer ihop, förstås, och spelet gick också i de
flesta fall som en olja. Lohengrin-introduktionen bjöd på nya
intressanta drag i hr Halléns andäktiga behandling. Stämningen
i orkestern bör dock vara bättre nästa gång stycket ges. Stäm-
ningen i salongen lemnade’ intet att önska, särdeles efter fröken
Augusta Öhrströms fulländade romanssång, som i Griegs sköna
»Prindsessen» tål att sättas bredvid verldens bästa tolkarinnor
af denua sång: Nina Grieg och Stina Nilsson. Frk. Öhrström
sökte derjemte att rädda hvad som räddas kunde af det skäligen
misslyckade solot i hr Halléns ångerfulla synderska. Vid orkester-
konserten njöt man af fröken JNordgrens förträffliga Herodias
(Massenet) men förargades öfver sångerskans »falskhet> i ne
Händel-aria, der hon ock fick dåligt ackompagnement, som kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
