Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ske villade bort henne. Stämman är fortfarande
på samma konstnärliga ståndpunkt som vid Aid:
va
ett par år sen. Fröken N. bör sjunga: »Framåt! så är mitt
ödes bud, framåt» etc., ty stillastående är i våra tider liktydig
med tillbakagång.
Hofkapellets symfonikonserter ha under senhösten varit
tvenne. Den förra bjöd på Schumanns C-dur-symfoni, diverse
gamla opera-ouverturer o. s. v. och var i sin helhet mindre lyc-
kad. Mer intresse lockade till den senare, n:r 3 i gren
Hr Neruda bjöd nu på en nyhet, en af Saint-Saöps un
symfonier, den i A-moll. För vår del hålla vi före att ett
bättre val bland den distinguerade fransmannens arbeten kunnat
anställas. Man kunde ha uppfört hans senaste uppseendeväc-
kande symfoni, den af 1888, eller ännu
törens speciela talang mer karakteristiska s
algérienne, som vi rekommendera till Hahl på
1 I Pam
hellre ade ior
friare symfoniska form, som herskar i »suiten»>, rör sig Saint-
Saéns långt ledigare än i den egentliga efter klassiskt mönster
anlagda »symfonien», hvars gränser hans symfonier också myc:
ket riktigt med åren alltmer utvidgat för att i den senaste sym
fonien, C-dur, nästan totalt spränga sönder och öfver
med möda tillkämpade »klassiska» hållning gör
symfonistycken : skäligen torra och tillsnörpta. |
allegrot i den nu uppförda A-moll-symfonien, trots rg aktnings-
värda konst som är nedlagd på det thematiska arbete |
dre än på instrumentationen. Men det är savoir fore alltsam-
måns, inspiration och flygt saknas. Äfven det derpå följande
adagiot är mycket gjordt, knusslar på melodier och tappar bort
trådarne på de få som finnas, men orkestreringen är hä söt
och fransyskt »mignon», att vår för sötsaker fala musikpublik
var. tvungen applådera. MSymfonien höjer de senare sat-
serna, af hvilka scherzot eger många fina, intelli
deles ett pikant och rätt originelt slut. Den lilla synkoperade
A-dur-melodien, som väckte lif i salongen, är deremot ett lån
från Berlioz. Hr Neruda hade den stora artigheten att oförmo-
dadt reprisera den nätta biten, trots applådens längd ej precis
tvingade dertill. Finalen utgöres af en charmant: tarantella, som
i djerfva och muntra eller: dystra och skärande perioder höjer
sig på den skälfvande, nervöst upphetsade stråkorkesterns vin-
gar, stiger, faller och utmynnar i ett glänsande slut. Den på
tusen finesser bjudande instrumenteringen hade hörbarligen for-
drat längre tids inöfning, än hvad hr Neruda fått sig tillmätt,
nta drag, sgär-
nt: rag, saål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
