Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
så att under en hastig rullad t. o. m. mycket höga toner rätt
ogeneradt attacheras. Men vid ett mer framträdande marcalo
eller sforxando på sådana toner märkes lätt hur artificiel denna
höjd är, tonen blir spröd, mager, utkramad. Ännu mer förbjuder
allmänna karakteren af Julias 14:åriga flickparti en mezzosopran
med så mogen och matronlikt duktig klangfärg som fröken Moritz’.
En sådan stämma är mer lämplig för energiska, kraftfullt accen-
tuerade, pathetiska roler än för svärmande lyrik, hvaraf ju Julia
till tre fjerdedelar består. Denna observation stärkes hos oss
än ytterligare genom det förträffliga sätt, hvarpå fröken Moritz
gaf den återstående fjerde tjerdedelen. Dessa mer energiska och
handlingskraftiga delar af rolen gåfvos med en intensitet, hvartill
bidrog såväl röstens karakter som ock sjelfva föredraget, som
långt mer egnade sig derför än för det genomgående lyriska
amoroso, som är hufvudsak i Julias parti. Sådana goda ställen
der föredrag och röst sammansmälta till ett förträffligt helt voro:
»Ö Gud, det var Romeo» (I akt) »Men om du vill bedra, gå,
jag dig besvär och lemna mig åt tärar utan tal», (akt IT) »Jag
hellre dör än trolös maka blifver» (akt IV), allegrot: >»Från mig
du måste gå» o. 8. v. och hela slutakten, hvilken ur musikalisk
synpunkt lemnade det bästa till sist.
Den lyriska innerlighet, som saknades i sången och gjorde
denna Julia trots alla meriter endast medelmåttigt sympathisk,
fans naturligtvis än mindre i spelet. Några inlärda gester, nå-
gra små försök med mun och ögonbryn till glad och sorglig
mimik — det var allt! Sjelfva införlifvåndet med den unga ve-
roniskan Julia var högst ytligt. Det var en ung förvånande
säker sångerska, som var iklädd Julias kostymer, ’hvartill hörde
ett visst antal gester. Hänförelsen, innerligheten, det som ger
illusion, saknades så godt som alldeles, trots utseendet snarare :
var för rolen fördelaktigt än motsatsen, framförallt fanns den
späda flickaktiga figuren, som här är af så stor betydelse och
nästan vigtigare än ett skönt ansigte. I ifvern att visa fram sin
duktiga röst sjöng frk. M. flere älskogsduetter för hårdt och
spelade derunder för käckt; den unga danslystna Julias vals, som
gafs så tekniskt bra, spelades deremot för konventionelt, blic-
karne litade för mycket till hr Henneberg, hvars lilla pinne
borde vara mera synlig för de uppträdande, så att de icke enkom
behöfva göra en upptäcktsresa ner till rafopen och sufflören, hvilken
sufflerade (särskildt Romeo) med all önsklig tydlighet och fermeté.
Vi hoppas få återse frk. M. i en mer aktiv -rol, der vi
ställa det bästa horoskop för henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
