Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UESIEER
41
förmenas nu, utom i fängelset, ha varit en »mycket klen dramatisk
prestation> m. m. Hvilka nya ljud i gamla koskällan!
Fru Östberg — vare det sagdt till hennes heder — behöf-
ver alls icke detta förtal af gårdagens storheter för att göra sig
gällande i operan Mefistofeles, lika litet som hr Bottero. Begges
prestationer voro goda och redbara, delvis förträffliga, men att
lika förträffliga synts förut i samma opera bör väl snarare öka
än minska deras talanger, som detta oaktadt förstå vinna terräng.
Hr Botteros Mefistofeles var mer en elak, kopplande, cynisk
chevalier än någon direkt från afgrunden kommande dämon.
Utseendet var snarare för mildt än för sataniskt, spelet stundom
rent balettmässigt, hvilket: är fullt ’motiveradt af rolens natur.
Den rossliga timbren gjorde präktig, sträf och ondskefull effekt
i flera nummer, däraf »Jo son lo spirito che nega tutto» gafs
med syperbt uttryck, rörlig och anslående dramatisk apparat.
Andra finalen ligger delvis något högt för rösten, som i jordbal:
laden tog slutfermatet på C i stället för höga F, som hittills
med våra baritonister varit fallet, en god effekt, som man min-
nes, särdeles i Langes fint accentuerade föredrag. Lange var i
denna fidal mer den elegante, förnäme helvetesfursten, Bottero mer
den främste satyren och bachanten i laget, man väntade ibland
rent af att han skulle ta sig en sväng med någon af de lång-
skäggiga hexorna, så muntert skuttade han omkring hit och dit,
kastade snart ifrån sig både spira och mantel, m. e. o. tedde
sig hela tiden högst gemytlig. Ehuru vi föredra Langes uppfatt-
ning, vilja vi ej neka erkännande åt den talang, hvarmed hr
Bottero fäktade till förmån för sin. En Mefisto utan minsta röda
klut var för öfrigt en nyhet för Stockholm.
I trädgårdseenven utbildade sig Mefisto till komplett buffo,
hans kurragömma, hans kurtis, hans deklarationer med Martha
gåfvo åhörarne månget godt skratt, men drog uppmärksamheten
för mycket fån det yngre paret (som dock 1 Dec. rätt väl be-
behöfde litet glömska).
I operans senare afdelning nedsjunker Mifistofeles som be-
kant till simpel staffage-figur. Genom diverse komiska pantomi-
mer lyckades hr Bottero dock i högre grad än någon förut lägga
beslag på åskådarnes skrattmuskler, särdeles i senare delen af
Greklands-tablån, då han med kappan diskret för ögonen med
böjd rygg och tysta steg tassar ut från scenen. . Just då intone-
rade fru ’Östberg och hr Ödman det populära assdurtHemat i
sin kärleksduett och — ifall de ej visste af hr Botteros före-
hafvande bakom dem, kunde de med skäl blifvit både stötta
RN L| sumssexesevenssanneempoyversnensernNNNRNS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
