Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fundersamma, ett sådant fnissande uppstod på-parkett och
första raden, och detta vid ett moment då de uppträdande äro
vana att publiken blir rörd och andlöst lyssnar till ide eras eldiga
älskogsrop.
Den fatala slutscenen gafs af hr Bottero med mycken håll-
ning, särdeles kraftigt betonade han det förtviflade tre gånger
förnyade utropet: Faust, då den lede efter den misslyckade sirén-
expeditionen började misströsta om utgången. Den italienskt
rörliga, expressiva mimiken kom honom under denna scen utmärkt
väl till pass och utgör mer än något annat ett observandum et
imitandum för våra svenska operasångare med deras mer eller
mindre vackra vaxkabinettansigten
Efter operans slut utbrast en bifallsstorm, som syftade att
få fram hr Bottero ensam, hvilket misslyckades, hvarpå jernridån
föll att svalka sinnen och händer. Men då blef publiken topp
rasande och gastade »Bottero» mer än någonsin; om en
kom något svart fram ur den svarta jernridån in i den UPISR
salongen, det var »han selv>, som bockade, gestikulera
retirerade, steg än en gång fram skjutande framför s et
doktor Faust, en hemsk och otäck syn, den gubbsminkade annars
så däjlige förste tenoristen i den klart upplysta teatersalongen.
Rop: »Bottero solo»! Derpå slutade spektaklet.
I den mångfrestande mnovellisten hr Lundquists, när detta
skrifves, senaste stora novell: Konstnärsblod anföres att denna
tidskrifts musikrevy kallat hr Lundqvists som det tyckes ka
inskränkta hjältinna för »räddnings-boj» med anl
användbarhet att, som fröken Javette och ibland I
berg för några år sen, anlitas i fall af sjukdom hos primadon
norna. Vi förbigå en liten undran öfver berättigandet att i en
fingerad historia helt ogeneradt uppdikta ett fingeradt yttrande
af oss, hvilka dock ej dessvärre ha lyckan tillhöra alstren af den
Lundquistska bördiga fantasien, för att reservera mot den dumma
vitz, hr L. lägger i vår mun, med anledning af att han döpt sin
s.k. bhjeltinna till Boye, en vitz, som alltför tydligt röjer sin
härkomst ur den på dylikt ganska förmögna Lundquistska skatt-
kammaren. Mer ärligt hade varit att då denna tidskrift är cite-
rad äfven använda ett uttryck i frågan, som tidskriften verkligen
haft, såsom »sjukbudssångerska på stat», eller något dylikt, som
vi för några år sedan hade alla skäl Ga fröken Javette. De
förklenliga häri inse vi ej. Att kunna »rädda spektaklet» et
väl snarare vara en dygd än motsatsen. Dessutom inskränkte sig
fröken Javettes verksamhet visst ej till sådant. Hon fick roler
RA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
