Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
och torde till och med rätt som det är börja räknas till operett-
litteraturens klassiker.
Äfven i >»Läderlappen> härjar minnet Vasateaterns fält.
Här mins man från två teatrar, om ej tre, särdeles »Ladan»,
förstås. Der voro Gustaf och Mathilda Bergström excellenta
som Direktören och Rosalinda, fru de Wahl som Adele och frö-
ken Löfgren! Ännu torde man minnas den furor denna senare
väckte med sin illusoriske ryske prins på en tid då man ej var
gå blaserad som nu med sköna damer som sköna gossar. Frö-
ken Löfgrens | präktiga alt och stora käckhet. passade ypperligt
de famösa kupletterna, hennes fysik och psysik täflade med
hvarann att illustrera den furstlige gommeuxen. Man hade vän-
tat något för operan af fröken Löfgrens stora röst och sceniska
talang, hvilken i karlroller som Fatinitza, Lille hertigen, Roland,
(De pratsjuka) var en värdig föregångare till damerna Östberg
och Petterson, hennes efterträderskor i denna — alltför mycket
— gouterade genre.
Från Nya teaterns Läderlapp erinrar man sig hr och fru
Jastegren (Gabriel och Adele), hrr Sjöberg och Ringvall samt
framförallt fru Griänder f. Jonson, hvars röst och koloratur yp-
perligt framhäfde Rosalindas ganska lysande sångparti, som hvar-
ken förr eller senare fått en så musikaliskt briljant tolkning.
Mot dessa minnen skulle Vasateaterns Läderlapp totalt sjun-
kit vioglös ihop, men den hade sin räddande engel Gabriel!
Sällan torde en teaterdirektör vara i stånd att föregå sin
trupp med så briljanta exempel som Vasateaterns, hvilken till
punkt och pricka är förtrogen med hemligheterna i den genre,
teatern satt sig för att odla. Hr Warbergs Gabriel är nästan
ett litet konstverk, hvarje nyans på sin plats, hvarje gest moti-
verad och — rolig. I sg. k. »understucket spel» formligen ex-
cellerar hr Warberg, hvars Gabriel ännu sjunger ganska bra och
framförallt med operettskick och hvars apparition sedan Ladans
dar tycks stå stark, åtminstone i denna rol, der hans af ung-
dom sprittande och sprudlande Gabriel var yngre än alla ung-
domar, som sekunderade honom. Dessa tedde sig nemligen gan-
ska gamla och uttråkade, särdeles hr Klinger, som i likhet med
fröken Ekström bort få lof. Fröken Ekström hade annars pas-
sat bra för Adböle, der emellertid fru Elisabeth Hjortberg upp-
trädde efter många års paus. Hon saknar det yttre, som en
operettartist behöfver, men hon har hvad bättre är ungdom, fast
hon är gammal, hon som hr Warberg. Hon spelar med denna
äkta operett-ton, som ej låter ett ögonblick förlorag, och hennes
Er
Ne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
