Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
rösten strejkade snart nog och drog med sig i olyckan spelet,
som mattade af i stället för att krya till sig. Sak samma gällde
hr Klinger, som också användts allt för träget och behöft se-
mester. Hr Lundahl var trirolig nog som bensvag monark,
görande sitt bästa att framhäfva den förtjenstfulla librettons bur-
leska detaljer, fru Cederberg visade sin goda operett-talang i prin-
sessans parti, hvars första nätta kupletter hon detaljerade med
en finess som öfverskylde röstens vacancer, hvåremot zigenar-
rondot i tredje akten öfversteg hennes förmåga trots berömvärda
ansträngningar. Spelet var godt, slagsmålet famöst. Hr Stenfelt
förmådde ej som sin franska kollega hindra Frittellini att bli
obehagligt löjlig och borde inlagt mer abandon i sina tacksamma
krigskupletter, som i dessa »fosterländska» tider naturligtvis slogo
an. Hans röst saknar ej behag, men kunde träneras vidare.
Dito apparitionen. — Hr Lundin som Rocco och hr Örnberg
som värdshusvärden voro lyckade bifigurer. Operetten gafs med
talang, var uppsatt med prakt och — afled efter en lefnad af
åtta dagar.
Bättre öde hade den rätt graciösa musiken förtjent, som
särdeles mot >»Jonathans»- tjocka musik förefaller så fransysk,
lätt och smekande. Men äfven Strauss i sin gamla »Fledermauss
är Millöcher långt öfverlägsen i operett-geni, lätt ysterhet och
populär elegans. Med nöje återhördes >»Låderlappens> välkända
toner, den lifliga valstrion i första akten med sina komiska af-
brott. och skenheliga moll-partier, utmynnande i lefnadsglad 3
takt. Valstakten är naturligtvis mycket respekterad, allt går
här som en dans, specielt andra finalen med dess präktiga vals-
motiv med de pikanta fermaten, den utsökta rytmen, det pul-
serande Prater-folk-lifvet fångadt och idealiseradt med nästan
omdelbart medryckande, sympatisk eld och fart, gemith och
Wienerblut.
I motsats mot »Jonathans»> har här hvarje den minsta me-
lodi sin lilla udd och sitt lilla behag. Adeles teaterscen är ka-
rakteristisk, nästan franskt spirituel, dertill österrikiskt humori-
stisk, särdeles slutsången med dess behagfullt komiska trallala.
Prinsens kupletter ha blifvit verldsberömda genom sin blaserade
elegans, det nyckfullt aristokratiska i anläggning och ton. Brin-
disin och gästkören i andra akten täfla med hvarann i njutnings-
lysten uppsluppenhet, dock aldrig rå, om ock då och då litet
skojig, (som situationen fordrar). I våra på goda operetter gan-
ska arma tider, flyger Läderlappen på lätta vingar trots sina år
Ur Dagens Erönika. XI. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
