- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1891 /
63

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Pressens Achilles-häl, af Hjalmar Branting

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pressens Achilles-häl.


Några strötankar i ett rikt ämne
af
Hjalmar Branting.

Tidningsmän bruka alltid ta ytterst illa upp när i en
roman eller på scenen det föres fram för allmänheten mindre
tilltalande representanter för deras yrke. Som nutidens
författare mycket ofta på samma gång tillhöra journalistiken
faller det sig för somliga af de sårade naturligt att få återfall
af skrå-föreställningar. De orda då patetiskt om det skamliga
i att »smutsa i eget bo», — liksom om en hederlig karl, som
förer en penna, hade skäl att känna sig mera solidarisk med
slusken vid redaktionsbordet än med samma älskvärda
personage, ifall ödet kastat in denne i ett verk eller på ett
kontor. Men äfven sådana som under hand medgifva att figuren
i fråga är tecknad i detalj efter lifslefvande modeller och som
eljes finna detta vara det enda riktiga, vilja bra gärna fästa
på sina svagare publicistiska medbröders ryggtaflor ett »får ej
vidröras». De mena nämligen att publiken far illa af att se
tidningsfolk från annat än den ljusa sidan. Allmänheten har
sedan gammalt ändå så stor benägenhet att förakta pressens
män, på samma gång den fruktar dem, att denna ingrodda
fördom bör bekämpas, icke stödjas genom kanske ensidiga
verklighetsbilder:

Är nu en författares hufvudsyfte att ge en trogen tids-
och kulturbild, ett stycke verklighet, sedd genom hans
individualitet, då får han naturligtvis icke väja, äfven om hans
skildring så skulle missförstås, att en minst lika korrumperad
del af samhället toge sig några tankar gent emot det slags
folk, som för ögonblicket är framme till afslöjning. Men
syftar han, som väl är regeln, mindre högt, så är det helt visst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:21 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1891/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free