Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Pressens Achilles-häl, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm väcker liflig anklang, målar godt känslorna inom
de ledande kretsarne mot den nya press, som i den till
makten sträfvande bourgeoisiens tjänst gjorde till sin
hufvuduppgift att kritisera och kontrollera de styrande, sålunda kunde
uppträda som värn och målsman för hela samhället mot
regeringsklickens missgrepp och öfvergrepp och härigenom vann
en popularitet och ett inflytande, som räckte öfver
bourgeoisiens seger i näringsfrihet och representationsreform och först
i våra dagar håller på att brytas genom att nya
klass-motsatser tränga sig fram.
Minnen från dessa äldre förhållanden ligga nog ännu här
var till grund för de domar, som fällas öfver pressen
och dess män ute bland vidt skilda lager af befolkningen och
hvilka i regeln, det måste vi medgifva, icke äro af det slag,
att föräldrar önska se sina söner slå in på
tidningsmannabanan. Men långt farligare för pressens anseende är i våra
dagar den beskyllning, som allmänna meningen riktar mot den
för osjälfständighet, hållningslöshet, eller starkare uttryckt och
med fingret på det ömma stället: för köpbarhet.
När jag skrifver ned detta ord, som jag vet skall skorra
illa i många öron, ligger det fjärra från mig att vilja
anklaga yrkeskamrater inom fientliga politiska läger för
personlig ovederhäftighet. Rötägg finnas visserligen icke få inom
pressen, om ock troligen ej så stor procent som t. ex. bland
hrr bankdirektörers socialt högt skinande krets. Hur skulle
det också kunna vara annorlunda med det ständiga tillflöde
den svenska pressen fått mottaga från föga nogräknade
elementer af det s. k. literära proletariatet, hvilka i den
förträffliga och »härdande» kampen för brödbiten af en bitter
erfarenhet lärt, att först och främst behöfver magen mat, sedan må
det reda sig med annat som det kan! Det är fastmer
förunderligt att trots att det i tidninggeschäft anlagda kapitalet i så
vidsträckt skola sökt och söker sin billiga arbetskraft bland
deklasserade, ur den afsedda banan drifna existenser, det ändå
lyckats den svenska pressens män att så pass hålla uppe
medelnivån för rent personlig heder.
Nej, på rötäggen ensamma skulle ej en å allmän
uppfattning grundas som den, hvilken — mer eller mindre
skenheligt för de dömandes egen del — ser ned på pressen. Denna
sammanhänger fastmer med den beroende ställning hvari
tidningar och tidningsmän nu i regeln stå till kapitalet i
växlande former, om ej annat så till sin läsande och annonserande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
