Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En gammal saga, af Ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen
83
Men ynglingarne sprängde bort till Erankernas land och
lärde sig der, fastän några af dem redan voro väl mycket till
åren, snart nog alla den tidens ridderliga idrotter, så att deras
namn blefvo kända och prisade vid de största tourneringar, och
deras rykte gick ljudande öfver verlden. Men när ropet häraf
nådde till Aschmejas borg, gick det som en rysande vindstöt ge-
nom de gamle vid det gröna bordet, och gråskäggen böjde
sig spyende mot golfvet. Så rätade de på sig igen, snurrade
sina tummar som om ingenting hade händt, och ströko hvaran-
dra om munnen med fagra ordspråk sådana som: »borta är bra,
men hemma är bäst> —-— »kommer tid, kommer råd» — och
»för hårdt bröd får man ha skarpa tänder> m. m. Dock kunde
en skarpsynt iakttagare märka en förändriog: gråskäggen skaffade
hädanefter färre ödlor till verlden, och somliga af dem voro nu
gröna, i stället för att de förut varit smutsgula.
Men ynglingarnes skara växte allt. mer, dragande till sig
som en magnet alla nya uppspirande krafter, och så en vacker
dag hände det, att de beslöto sig för att återvända till foster-
landet för att med stormande hand inta och förstöra det för-
trollade gamla nästet Aschmeja och så för evigt befria sina lands-
män från en vampyr, som utsög deras bästa sönerg blod.
Och sel — en varm BSeptembermorgon, när solen redan
gul och mäktig rullade sitt eldklot på himlahvalfvet, sägo grå-
skäggen till sin förskräckelse dem komma tågande vid horisonten
med gyllene lansar och vajande röda hjelmbuskar. Då blefvo
de svårligen rädda, refvo sitt hår och kastade sig till marken,
men några af de äldste lugnade de öfriga och sade: »Förut
hafva vi kämpat med gerningar och då voro de starkare; nu
skola vi kämpa med ord, och då äro vi starkare. JLåtom oss
derföre vara listiga som ormar och underhandla!»>
Och gråskäggen till en början uthängde mat och dryck öf-
ver murarne i de silfverskålar och guldbägare de fått af folket,
ty de visste att ynglingarne voro för fattiga att ha medfört för-
råder, och att de derför snart måste hungra och törsta. Och
några af ynglingarne blefvo verkligen magen öfvermäktiga, så
att de vordo öfverlöpare och flydde öfver till Aschmeja. Men
de öfriga sade till hvarandra: >»Hvad gör det? Vi hafva fått
agnarne skilda från hvetev. Så mycket starkare äro vi i vår
enighet.» — Och de redde sig till storms.
Tredubbelt fängsliga blefvo då de gamle, darrade som asp-
löf båkom sina murar, och lofvade guld och gröna skogar åt den
som visste föreslå och genomföra den bästa planen till deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
