Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En gammal saga, af Ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räddning. Då steg der fram en öfverlöpare ur folket, som var
så mager att han icke syntes, så lång, att han skrefvade öfver
ett måttligt kyrktorn, och dertill utrustad med en röd tunga,
som dallrade lik en ormgadd i munnen. Och denne antogo de
och valde honom till sitt sändebud.
Och när han gick ut från Aschmeja
steg, och strax var han i yvglingarnos JE
lade kring affällingen. Då öppnade han sin mun, smackade med
tungan mot gommen och sade: >Allt hvad ni hittills nat,
hungrat och lidit för är godt; men felet är att ni kämpat, hung-
rat och lidit utan KEN orsak. De gamle hafva ständigt velat
ert väl. Hädanefter, om I viljen Ra mig, skolen I behöfva
8 borg tog han ett enda
äger, som hotande sor
underkasta eder inga försakelser, utan allt skall blifva ändra
Q 38 1 | s Ek
så som I önsken, blott I kommen med mig in i borgen och fal
len i gråskäggens armar, som älska eder som: bröder.» — Och
ynglingarne, af hvilkas anförare ett par under tiden omkommit,
blefvo veka och svaga i bjertat vid hans tal, |
fram och tillbaka mellan lägren sju sinom sjuttio gång le
de på honom. Och så skedde det underbara, att genom samma
port der de en gång så stolt uttågat mot frih ]
rihetens land, der
inredo de nu en Decemberafton i sakta skridt Ssd fälda lansar
och brutna hjelmbuskar, som så många ångrande söner motta
af gråskäggens betydelsefulla jubel, söm genljöd i borgens sling-
Sna
rande gångar. Och åter — med bullret af en drake som sluter
sina grymma käftar — rasslade vindbryggan upp bakom dem.
Då vände sig de få — färre än tio som stannat kvar
utanför, glömda af kamraterna och hatade O bort
ifrån borgen, gräto bittert i aftonskymningen och y ed sina z hän
der, förbannande gråskäggens list. Och i de etsamma hörde de,
såsom de förutspått, huru vapnen på borggården klingande föllo
från deras forne vapenbröders händer, nu voro desse åter
under förtrollningen i de gamles makt. Och Franklands svan
kommer blott en gång hvart hundrade år!... Och åter för-
nummo de huru gråskäggen inifrån borgen tågade emot de’ be-
dragne under tonerna af deras fest- och jubelmarsch:
»Ja, det var det vi visste
De ville bara blifva professorer
Nu vi ej mera tviste
Vi blifve deras testatorer.»
Och så föllo de i hvarandras armar och på borggården
böljade dansen kring den gyllene kalfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
