Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Goethe och Wagner. Scenstudier af Ludvig Josephson. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
mäktigt i allt ingripande Allfadern — och vi känna också herr
Krolopp. Hur skall en liten i schablonformer stelnad och i all-
mänhet intetsägande sångare med ringa röst kunna framställa eller
recitera Wagners upphöjda, ståtliga och — redan i och för sig
genomtråkiga Wotan? Det är framför allt Wagners Wotan-figur
som 1tråkar ut auditoriet genom sina sida efter sida fortgående
recitativ. — Icke ens Scaria — idealet för guden fadern — kunde
afvinna detta långa parti något intresse, hur skulle då herr Krolopp
kunna göra det? Denne fnaskige guda-heros nedsatte alla stora
scener till det minsta minimum af mottagningslusta hos åskåda-
ren, och lika intetsägande som hans sång, lika debutantmässiga
voro hans later och åtbörder. Att se denne Wotan efter eldbe-
svärjelsen i slutscenen gå och pjalta kring den sofvande Valky-
rian och bekläda henne med sköld, bjelm och lans, som om han
af regisgören blifvit befald att göra det — så intresselöst och
smaklöst utförde han denna vackra episod — det var en »skuf-
felse> som dansken säger, oeh en af värsta slag. Att dessutom
styrelsen för en stor opera-scen i en af Europas största städer ej
har begrepp om att för detta parti icke allenast fordras en stor
röst, men framför allt en vördnadsbjudande figur och plastiskt ut-
bildad framställare -— det gränsar till det otroliga. — Vid minnet
om Valkyriornas intressanta framställning i Bayreuth, bland hvilka
äfven sjelfva Johanna Wagner deltog, gjorde Berlin-Valkyriorna
intrycket af rätt dåligt inöfvade äldre elever. —
Och i-scen-sättningen? — Naturligtvis efter Wagners före-
skrifter, men utan Wagners anda. Sjelfve Wagner, som också
gick och gälde för stor i-scensättare, visade redan i Bayreuth
hur svårt han hade att reda sig med denna del af sina konster.
Att man af pietet mot mästaren äfven bibehållit hans fel och
misstag är dock ingenting att skryta af, och lika ofullkomligt som
förr i Bayreuth, lika ofullkomligt och tarfligt framställes ännu
svärdfästets flammande i eken i Hundings stuga, Valkyriornas ridt
bland molnen, tvekampen mellan Hunding och Siegmund (som
man knappast ser något af), Friggas vagusfird med bockarne
(hvilket tager sig ut som en »bock>») samt Lokes eldtrolleri i
slutscenen. Alla dessa hufvudeffekter i sceneriet utfördes otill-
fredställande i Bayreuth, ha nästan ingenstädes hunnit den be:
höfliga och ändå rätt lätta fullkomningen och gjordes i Berlin så
pass landsortsmässigt som en hofteater kan tillåta sig. När Wotan
med sin lansspets frammanar den första lågan och Loke sänder
den, sprutar ett i första planet i en sten placeradt gasrör fram
en lång vanlig tjock gaslåga, som med sitt gula, fula sken för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
