Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Goethe och Wagner. Scenstudier af Ludvig Josephson. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
af första rangen. Sedan dessa musik-dramer blifvit alla större
tyska opera-sceners egendom hafva de oftare fått ett utförande,
som icke allenast stär långt under det som presterades under
Wagners lifstid, utan som ofta måste kallas medelmåttigt. Wien,
Miinchen, Dresden och Prag prestera fortfarande de bästa och
omsorgsfullaste Nibelungen-föreställningarne, men det utförande
som nu i Berlin kom »Valkyrian> till del var i hög grad tarfligt.
De stora ypperliga tyska orkestrarne under erfarne och utmärkta
ledare göra alltid sina Wagner-operor briljant och så var äfven
fallet nu med Berlins opera-orkester under kapellmästar Suchers
berömda anförande. Orkesterns prestation var från början till
slut en ståtlig kommentar till uppfattningen af det hela! — Men
det öfriga —: hufvudsaken i dramat? Sången, uppträdandet, spe-
let?? Intetsägande, okonstnärligt och platt! — Om jag undan-
tager fru Sucher som Brynhilda, en erkänd och framstående konst-
närionna, alltid intressant att höra, ofta äfven värd att se och
som gaf sin Valkyria med energi och »schwung>, fans det bland
alla de öfriga icke en enda som förmådde värdigt uppbära sin
roll eller antyda hvad Wagner menat och velat, hvarken i sång
eller spel. Många af de store framställarne ha tröttnat, sjungit
ut eller slut — och de små följa tills vidare efter dem, men ej
i deras spår. Herr Sylva (en belgier, som äfven kreerat Verdis
Otello) gaf Siegmunds fordrande parti på ett i allo ointressant
och slappt sätt. Den med barytonklang utrustade stämman lät
nog manlig, men svag och recitationen var färg- och saftlös. Om
uppträdandets ungdomligt vilda, skogdoftande naturlighet eller om
den omedvetna plastik som i rollen öfverallt skall framskymta
och derför vara instuderad fans ej en aning. En opera-automat
allt igenom, till på köpet i litet format. Han kunde lika gerna
ha förestält Edgard i >»Lucie> som Siegmund i »Valkyrian>.
Och en Sieglinde sådan som den hela Wagner-partiet igenom tre-
mulerande fräulein Pierson, med sin skrikande stämma och sitt
intetsägande spel och sitt moderna sätt att röra sig, måtte Val-
halls gudar en annan gång förskona mig ifrån! Nästan lika mo-
dernt besynnerlig var fru Staudigl, som Frigga och den kälkbor:
gerlighet som hon använde var skäligen ogudomlig, isynnerhet vid
traskandet ur och in i sitt ekipage. Hunding skall nog vara en
rå berserk, men herr Bibertis råa stämma och dito spel påminde
mera om bayersk öl-drickare än om den oförskräckte forn-nordiske
krigaren, Och — jag gömmer honom till sist, den olycklige lille
Odin! (Wotan) — herr Krolopp. Vi känna ju sagans Odin, Wag-
ners Wotan, den imponerande, ibland sublime, den uppbrusande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
