Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En bedragare, af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
diktare och liksom för hvarje sann diktare, hade hans dikter
för honom ögonblickets verklighet; hans ord fingo en öfvertygel-
sens värme, som berusade honom sjelf på samma gång som henne,
för hvilkens skuld han diktade. Han tyckte att tankar spirade
hos honom, nya, stora, underbara tankar, och han såg icke att
det var andras gamla tankar, som han förgylde opp med en glans
lånad från sin kärlek. — Förgyllningen var hans och var äkta,
men icke heller mera.
Till en del var han häri äfven ett offer för det omedvetna
sjelfbedrägeri, som gör att den älskande söker smycka sig med
eller starkare framhäfva de egenskaper, som synas den älskade
mest begärliga. Ty hans fästmö var en ”af dessa kvinnor, hvilka
behöfva - beundra först för att kunna älska sedan, men hvilkas
kärlek sedan håller beundran vid lif äfven om det som först fram-
kallade den skulle svika. Hon hade ett obestämdt, romantiskt
ideal af manlig kraft och storhet, och buren af sin kärlek svin-
gade han sig i tanken upp dertill.
De blefvo gifta och några år förgingo under en lycka som
endast stördes deraf att de icke fingo något baron. Den första
tiden fortfor hos Richard Säve den sinnets spänning som gjorde
det lätt för honom att lefva sig in i sin roll af stor man, och
som var fruktbar på planer, föresatser och drömmar. Men spän-
ningen »pades och efterträddes af en lugn hvila, kärleken för-
ändrade bundle blef den egandes från att vara den eftersträf-
vandes och omärkligt, steg för steg, men med en hemlig suck
af belåtenhet sjönk han ned från sin höjd. De stora planernas mer
och mindre formlösa skepnader bleknade så småningom bort inför
verkligheten, — den solljusa, förtrogna, klart tecknade verklig:
eten af ett lyckligt hem, en noga utstakad verksamhbet, som gaf
sig sjelf, ledde sig öfver från den ena dagen till den andra, i
jemn, maklig takt, och så på lediga stunder ett sorglöst förvärf-
vande af alla vetandets skatter utan den olidliga sporren af ett
bestämdt syfte, ett mål som skulle uppnås. — Och i denna verk-
lighet bäddade han ned sitt af hvilan omotståndligt frestade sinne,
nästan en smula förödmjukad öfver att finna sig så-väl till freds
i sin ringhet, och med en af tillfredställelsen dämpad, obestämd
blygsel som öfver ett hemligt bedrägeri, hvartill ban gjort sig
skyldig.
Hans hustru vidrörde aldrig med ett ord detta ämne; hon
hade med ifver egnat sig åt en omfattande verksamhet som
husmor, och syntes fullkomligt nöjd och belåten med det lif de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
