- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1891 /
110

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Teaterbref från Göteborg. Från en ästetiker i landsorten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

Men därföre så mycket mera mänsklig, Och härlig i det tra
Så vild, men så varm och stor.

Skada -blott att tänderna värka störande, och att kritiken
vaknade just i den ståtliga scenen med bågsträngen, dt
och snor som en mörk demon af trots och hån.
är ännu icke herre öfver »sin mun, som hon är det öfver
ögvn och hufvudrörelser. Den kan tjena henne godt; vara tragisk,
vek, innerlig, outgrundlig och uttrycksfull på många vackra vis;
just därföre förarga manéren och vissa nästan automatiska ryck
ningar i mungiporna desto mera. Sin kropp behärskar fru H.
(Gi Hjördis) fullständigt. I vissa andra roller förekomma ibland
ställningar med ben och fötter, som, besynnerligt nog, icke äro
graciösa; och handgester, som verka kylande — som alla påmin-
nelser om manér midt upp i varm och stor konst.

Du tror väl icke att intresset slappnade, därföre att kritiken
vaknade. Tvärtom, nu började ju ofvanomtalade inbillade sam-
arbete. (Jag lämnar därhän om jag funnit det lika roligt om
det varit jag, som skolat ta emot i st. f. att göra alla anmärk-

i

hon sitter
en fru H.

en
Men

sina

ningarne! — Men jag rår ej för, att rollerna blifvit så fördelade.;

Det nästa jag såg var Chamallac. Fru Håkansson hade en
uppgift, som icke alls låg för henne, så som ho

den, och intresset koncentrerade sig kring hr Svennbergs Cha
millac.

Hm — detta var ju rentaf en förste äl
som ett plus till stämma och utseende! Denne fågel Phonix fanns
verkligen f. t. här på denna den svenska dramatiska konstens
sidogren!

Egentligen har han suttit här länge, men då tyckts en hel
anvan fågel, vacker, stel och liflös eller, för att lämna bilde

omöjlig. Hr Lindbergs uppfostrarkonst har här gjort underverk

nu uppfattat

kare med talang,

o

gifvit icke blott plastik, utan lif och natur åt den eleganta ge:
stalten, icke blott teknik, utan djup och glöd åt det härliga in-

strumentet. Löpningarne gå ännu ofta dåligt. Hr S. har icke

lärt. sig — eller är redan för bortskämd för att gitta? — att
tala fort och ifrigt, men utan passion, väl. Han kan det nog
— ibland. Hvarföre vill han det då inte alltid ? — Kommer

man en gång i vanan att slarfva med sina löpningar, kommer
man icke så lätt ur den, och sitter man fast i den kommer man
aldrig ur den upp på det stora herraväldets fria höjder.

En af ojämnheterna vid den L—ska regien är behandlingen
af rösterna. Tacksamma ställen och modulationer lägges det med
framgång an på. Men i allmänhet talas för lågt; jag hörde flere

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1891/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free