- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1891 /
116

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hvad Justitieombudsmannen berättar, af Arbiter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

till ansvar t. ex. en magistrat i Lund, hvilken visat alltför grof
okunnighet om lag och rätt med afseende på yttrandefriheten.
I parenthes- sagdt en märklig okunnighet! En ämbetsman har
begått en alldeles ovanligt uppseendeväckande förseelse och där-
för blifvit dömd i alla instanserna. En annan har upprepat sa-
ken och står därför under tilltal. Saken har varit föremål för
meddelanden i hvarenda svensk tidning och har i alldeles ovan-
lig grad sysselsatt den allmänna uppmärksamheten. Men magi-
straten i Lund är alldeles okunnig om allt detta, den handlar i
god tro och efter sitt bästa — fastän klena — juridiska för-
stånd, precist som förut borgmästaren i Jönköping. Och sju
särskilda gånger förbjuda de derför en herre, som ville hålla fö-
reläsningar, att begagna sig af denna sin obestridliga rätt. Det
ligger onekligen, såsom ock allmänt framhållits, något upplyf
tande och för rättskänslan högeligen tillfredsställande i att finna
det öfverheten den gången icke bar sitt svärd förgäfves utan
ålade borgmästaren att honom till straff och androm till varnagel
för ’ dessa sju lagbrott plikta 90 kronor, medan magistratens öf-
rige ledamöter, hvilkas okunnighet torde varit ännu mera ursäkt-
lig, sluppo undan med 60: kronor.

Det är för närvarande egentligen tre kringresande föreläsare
i vårt land: en Lennstrand, en von Bergen och en Berghell.
Affären lär egentligen icke för någon af dem vara vidare lysande.
Några förbud torde vara tillräckliga att alldeles förstöra den.
Det torde således säkerligen fordras mycket litet energi hos dem,
som icke tycka om dessa föreläsningar, att samla de små sum-
mor som det kunde kosta de oförståndiga magistraterna att pre-
stera detta nödiga antal förbud — och så kunde man med hjelp
af lite oförstånd och lite pengar rätt snart stäcka hela den pro-
pagandan!

Moralen af justitieombudsmannens berättelse är emellertid
den, att han icke mycket gjort och icke mycket kunnat göra
gentemot den moderna riktning, som söker direkt eller på om
vägar inskränka några af de vigtigaste allmänna medborgerliga
rättigheter, som 1809 ärs lagstiftare ville tillförsäkra vårt folk.
Förhållandet är ju nemligen det, att åklagaren, huru nitisk han
än må vara, intet kan annat göra än lägga fram materialet för
domstolarne. Så snart således öfverdomstolarne dragas med af
en reaktionär vind, kan åklagaren ingenting uträtta. Han har
sin betydelse för det fall, att underdomstolarne dragits med men
öfverdomstolarne stå själfständiga utanför partirörelserna — ett
fall som gifvetvis mycket sällan inträder. Organisationen af öf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1891/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free