Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Söderman fått. Dennes sköna andliga sånger gjorde äfven i denna
aftons anspråkslösa tolkning den gripande effekt, som geniets
skapelser alltid föra med sig. Den prunkande och prålande kyr-
kan var alldeles utsåld, hvadan de kristliga ynglingarne fingo —
som en liten jude vid utgången tyckte — en okristlig recett.
Mycket folk hade Grefvinnan Ta abe desslikes lockat till
Filharmon. orkesterns konsert i julveckan, då den musikaliska
publiken annars ej vill höra på det örat. Hon gaf här Elsas
dröm och publiken tvang henne drömma dacapo. Det var också
en obeskriflig charme öfver hennes sång i detta stycke, särdeles
mot slutet och hvem som då följde den vackra sångerskans blic-
kar vid orden: »Den sällaste bland qvinnor sig Elsa kalla kan
om han min vän vill vara, den ädle riddersman», fann nog att
här var det mindre konsten än naturen som skänkte den herr-
liga stämman denna bedårande klang af jubel och lycka, som
länge klingade qvar i åhörarnes sinnen sedan den förtonat i kon-
sertsalen. Två gånger måste den populäraste bland sångerskor
också sjunga Delibes täcka »Näktergal», der man ej visste hvad
man mest skulle beundra, den poetiska anläggningen eller de
ohöljdt djerfva bravurpassagerna, sådana som ingen f. n. i Stock-
holm gör efter med samma glänsande lycka. Sångerskans be-
edvillighet att ganska snart repetera begge sina stycken måste
ärsk ildt komplimenteras. Man tycker i alla fall att hon slutar
för snart och att tiden gått för snabbt.
Filb. orkestern spelade denna afton bl. a. Mendelssohns skö-
naste symfoni, den s. k. skotska, hvars vackra folkvisor och
sprittande elfgaloppader nu som alltid togo publiken med storm.
Skada blott att några längder då och då göra sig märkbara,
samt att slutet ej håller sig uppe på samma konstnärliga Höj d
som det föregående. Orkestern spelade bra. TI öfrigt är endast
att omnämna Max Bruchs ofta hörda violinkonsert, hvars utfö-
rande icke innehöll något vidare af intresse.
Mazgneten till samma orkesters Januarikonsert var odisputa-
belt hr HForstén, som jemte de moderata prisen samlat nära på
full akademi. Hr Forstén tycktes ej slumrat bort sin tid utom-
lands utan odlat sin röst, som vunnit stadga och fått bugt på
sig, höjdregistret dessutom mer hörbart och hörvärdt än förr.
Det alltid expressiva föredraget hade fått en mer lärd hållning,
särdeles Wagnersåpgen visade hr Forsténs förmåga att korrekt
insupa den tyska methoden, som härvidlag måste anses välpla-
cerad: Detsamma gäller Schumann, hvars >Du är som en liten
blomma» tillika gafs med en bonatulrlig fördelning af skuggor
all
Fe
d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
