Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
och dagrar, som är sorgligt rar i vår stad. Den strömmande
känslan i sång och föredrag vann återklang hos de många da-
merna bland publiken, som ej gaf sig förrän den helsand e, ar-
tige sångaren sjöng om igen. Massenet gick en Q
förstod sig hr F. godt på. Ett extranummer at
kronan på framgången, som var stor och förtjen
Fröken Hk lät denna afton höra sig
gerska, der hon i vissa privatkretsar är mycl
kan dock undra om aftonens program var s
Lindblads »Den skeppsbrutne» bör helst ES)
baritenor, i det minsta af en altröst, och samma kompositör:
»På berget» af en tenor eller goss-sopran,
bergs eller frök. Karlsohns. Den skeppsbrutne
ligt och vekt, men »På et skulle
blads bifall, som ville att sången skulle
»Här högt uppe på berget> med
lungor, »sjunger jag hvarje qväll» med
gladt jubel, >»långt der nere i dalen» piano,
»skådar jag hvad mig gör säll» dito men en ny:
stycket i ända. Höga A mot slutet är
skrik som ej bör få något som helst marcato
ut längre än en åttondel i rask takt skall.
fröken Ek ville visa att hon ännu tar sitt
kniper.
Sångerskan var sällare i Gounods
igenom föredrogs med mästerskap. Ett
de bittra reflexionerna om en tid som
förgått och endast lemnat minnet till tröst åt
Camille Saint-Saéns pikant fina l
mera detaljering, men tonen var den rätta, fin,
»Pastoral> hör ej till fröken Eks repertoir, i hvar
mera. De rikliga applåderna tycktes uttrycka önsk
återse frök. Ek på hennes egentliga fält, scenen,
minstone op. Romeo och op. Faust denna säsong
nådd af yngre krafter, än mindre undanskymd.
Örkestern spelade en »serenad» af Robert i
derlig rubrik på underlig komposition. Men ful är den ej
publiken applåderade. Man bör ett köatrigt cello-arioso, - någ
osammanhängande minnen från allehanda folkvisor, sjungna i odi
sputabelt dåligt humör. Nu afbrytes denna gubbharang af en
nätt operettkör med musik i Marschners eller Lortzings stil,
sedan löper »serenaden> ut i hvarjehanda, delvis behagligt, del-
11
I
>
1,
LV
Oomtyc
4
af hariton eller
al Pariton elier
fen Strar
som iIru Strand-
ej
(=S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
