Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
K. operans höstliga nyhet »Cavalleria rusticana» är verk-
ligen en nyhet, ny med besked. Sällan torde en svensk opera-
chef varit påpassligare än hr Nordqvist denna gång. Skada blott
att denna lofvärda påpasslighet icke skulle gälla ett mästerverk,
utan ett debutarbete, som visserligen lofvar ganska mycket för
sin unge mästares framtida väl, men som omöjligt kan sägas i
och för sig. uppnå mästerskapets svårbestigliga höjd. Å andra
sidan hålla vi dock före, att man på somliga orter, der operan
uppförts, inom musikkretsar varit alltför snäf mot Pietro Mascagms
förstlingsverk. I Mäinchen t. ex. har man alldeles ironiserat
bort dryga tre fjerdedelar af musiken bland musici och konst-
vänner. Pressen har i allmänhet som vanligt varit hyggligare
och allra hyggligasts den vigtigaste juryn, publiken. Al ny
musikalisk knoppning och blomstring blir omöjlig om de »lärde»
hagla ihjel hvarje nybörjares hvarje försök; särdeles förkastlig
blir denna (dessutom något dubiösa) konstifver, då kompositören-
debutanten verkligen visar sig ega förutsättningar för att blifva
något, såsom nu Mascagni, eller då hans verk visar sig kunna
— inbringa pengar åt sin upphofsman, ett horribelt gravamen
för de idealiska.
Dock må det sägas att kompositörens vänner vid premigdren
i Roma utan tvifvel gjort Mascagni en tjenst om de varit litet
mindre — vänliga. Kringbärning på folks armar, fackeltåg m.
m. efter en liten akt som >Cavalleria rusticana» är utan tvifvel
för mycket >»Cavalleria», ja tycks oss nästan derjemte »rusticana».
Man kan ej hindra sig från att tänka på de många mästerverk,
som gjort fiasco vid deras första uppförande, ej minst i Roma,
>» Barberaren» t. ex.
Emellertid — vid ett opartiskt bedömande af unge Mascagnis
debut faller genast en sak i ögon och öron: hans sceniska naturel.
Det är icke längre i Italien man får söka de vackra melodiernas
fäder, som strunta i om de välja samma melodi till: bjeltens
biläger och dödsläger. Verdi, Boito och Ponchielli ha härutinnan
åstadkommit en lycklig förändring. Verdi redan för längesedan
med >»Rigoletto>, »Ballo in maschera> och »Vespri siciliani>.
Detta Mascagnis lofvärda sinne för det dramatiskt exakta
störes dock i hans debutarbete af en viss ungdomlig ifver att vilja
förgylla guldet, som slår öfver i oberäknad komisk persifflage. Så
t. ex. har han uppenbart försett sig på vännen Boitos demonik,
som han låter spöka i sitt arbete på de omöjligaste ställen. Den
hedervärde bypostiljonen Alfio introduceras sålunda med en hel-
vetesapparat som vore han ett hår af hin, ja h. m:t sjelf. Både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
