Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
höjdpunkt är dock enligt vår mening Toriddos duett med sin
mor. Här har komponisten de rätta färgerna för ynglingens
naiva ridderlighet, hans menskliga dödsfruktan, hans sonliga öm-
het, allt skildradt i äkta sydländsk varm och skimrande kolorit,
glödande af känsla och lidelse. Men man skall höra denna scen
i hr Ödmanns föredrag. Sällan har denne lugne vermländing
höjt sig till sådan lågande nerv, uttryck, känsla och glöd i hvarje
ton. Hans Taddeo är alltigenom mästerlig. Naivetet, landtlig
klumpighet, bykurtisörens högmod, flyktighet och egenkärlek, ett
1 grunden godt hjertas ånger och ångest — allt i apparition,
sång och spel framstäldt med mästerlig sanning, trohet och
liffullhet.
Efter hr Ödmann kommer fru Fdling, hvars lilla bykokett
är ett sannskyldigt litet mästerverk, som kommer oss att beklaga
partiets litenhet. Hennes entré med den pikanta snärjande can-
zonettan på läpparne klargör med ens karakteren och situationen.
Man kan icke tänka sig detta bättre gjordt, men väl sämre. En
yngre artist har t. ex. alternerat i denna rol.
Vi förutspådde fröken Moritz lycka i ett pathetiskt parti,
hennes BSantuzza har gifvit oss rätt. Särdeles i dramatiskt af-
seende är detta en ovanligt välgjord, klar och glödande liffull
karakterstudie. Mindre tilltalade oss det vokala utförandet, som
dock egde många lyckligt funna starka accenter. Men rösten
lyder ännu ej till fullo, särskildt egaliseringen tyckes oss i detta
parti bristfällig. Att vara en andra debutrol, är prestationen i
alla fall förvånande. Fru Strandberg skulle i det yttre passat
bättre för mamma Lucia, men fröken Wolfs röst gör duktig
verkan i duetter och körer. Hr Lundqvist ger en manlig och
kraftfullt tigerartad Alfio, med godlynt treflighet i de få ljusare
scenerna. Hans röst är naturligtvis en prydnad för hvarje opera,
som får lyckan af dess understöd.
Öfversättningen är i sin helhet tillfredsställande, men syndar
i detalj genom osedvanlig stupiditet (t. ex. den härligt öfversatta
postiljonvisan). Uppsättningen deremot är bra alltigenom och
om kör och orkester är intet ondt att säga.
Xx
K. operans julmat, gröt och lutfisk: » Konung för en dag»
och »Vermländingarne» har naturligtvis äfven i år serverats, den
senare med några ganska aptitliga förändringar som kryddor,
förändringar som måste anses som förbättringar ehuru de bestå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
