Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från Parkett, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I vissa vigtiga detaljer har fru FE. ej oväsentligt reformerat den
Björkegrenska framställningen, såsom i fjerde aktens stora final-
duett, der fröken Björkegrens och hr Hartmans uppträdande kom-
mo de elaka Upsalastudenterna att fråga: »Hvarför tar ej den
stora Suzanne och stoppar den lille Raymond i fickan för att
få slut på kalabaliken?»
(Denna »combat» var nu klokt betydligt reducerad.)
Fru Fabklman förstår förträffligt att återge Suzanne både
såsom falsk och såsom juvel. Så länge denna Suzanne beher-
skar sig vill det ett öfvadt öga till att se i henne annat än en
grande dame. Men det kommer ögonblick då pignaturen sticker
fram och då är fru F. förträfflig att skåda med sina äkta franskt
vulgära gester, som man i Paris får se i något förstadshörn då
ett par »comméeres en rage» träta och agera. Denna Suzanne
är affärsmenniska framförallt och af »Cameliadamens» >»renande
kärlek», som fröken Björkegren, svag för det romantiska, ej för-
summade passa in äfven hos galan Suzanne, märker man ej
mycket. Det är ej Raymond, denna Suzanne glöder för, det är
le beau monde, dit dennes kärlek är trappsteget. Derigenom
gör fru F. Dumäs den tjensten att styckets upplösning förefaller
mindre motbjudande än annars, äfven om det alltid måste vara
oförklarligt att hon så snabbt går i fällan i ag ouvekligen löm-
ska försåtet. Fru F., som mycket klandrats för sin fula res-
drägt i första akten, har stoiskt bibehållit SL RI som en
mörk bakgrund mot de vackra, ljusa sidenkjolar, som bilda en
värdig ram åt de följande akternas bländande uppenbarelse.
Ännu ett skäl för pjesens återkomst på affischen är hr Fre-
driksons resonnuörtalang, som i denna pjes står på höjden af glans
och prakt. Hr F. har här anlagt ungdomlig masque, han har
återkallat sitt utseende från 60-talet med uppstruket, lätt brändt
hår och gud vet om han inte letat fram ur garderoben sina då-
varande kostymer också. TI alla fall är hr FE. en Olivier hors
ligne. Icke ens Delaunay kan i denna rol jemföras med hr FE.
Delaunay var som Olivier snart tillgjord, föll in i sina primo
amorogo-tal och tycktes så ohyggligt njuta af sin vackra röst
och sin excellenta diktion att åhöraren till slut blef full af skratt.
Hr Fredrikson beherskar både sig och rolen med långt större
fulländning och vissa detaljer t. ex. persiko-tiraden borde för
alla tider förevigas i någon fonograf, som aldrig blef tyst
En glad återuppståndelse af den gamle unge Victor Hartman
fick man nöjet se i Raymond. Om ock fjerde akten numera är
hr H. öfvermäktig, så var han dess bättre att se och höra i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
