Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En farlig dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En farlig dröm.
Den 11:te juli — dagen, då förbudet mot jakt på änder
upphäfves, var inne.
Pastorn hade redan vid första hanegäll begifvit sig ut
med bössan på axeln, tätt i hälarne följd af det otåliga
kopplet, som med hängande tunga och skälfvande af jagt-
lust väntade på signalen, då de skulle få ställa till rumor
bland de aningslösa fåglarne, där dessa med hufvudet under
vingen sofvo i sina svala reden på den vassiga stranden.
Arbetare från bruket — bönder — herremän — alla
som egde en bössa voro ute. Och många andra med för
nöjes skull eller lockade af ett bedrägligt hopp om att få
göra ett skott med någon bekants bössa.
Skott knallade på skott från båtar ute på sjön, från de
utskjutande uddarne och den lågländta stranden. De gamla
fåglarne skriade, ungarne pepo och snattrade och så flögo
de alla yrvakna upp vid det hetsiga drefvet — upp i den
disiga morgonluften, för att finna sin baneman om de icke
lyckades rädda sig i granskogens dunkel på motsatta stranden.
Men där hade pastorn, »den djekla pastorn» såsom
någon vanvördigt yttrade sig, fattat posto. Där granskogen
steg ända ut i vattnet, som här sköljde en vasslös, hvitsan-
dig strand, stod han. Stödd mot en snedvuxen tall, hade
han sin bössa oupphörligt skjutfärdig. Pang! hvilken för-
ödelse bland de dödsskrämda flockar, som kommo flyende
öfver den blanka, lätt rykande vattenspegeln. Gläfsande och
gnyende af förtjusning plumsa sedan Grogg och Popsy i
sjön för att hemta bytet i land.
Men nu har pastorn fått nog. Solen börjar gassa och
det är tid på att begifva sig hem. Han inmundigar sin med-
hafda frukost af bröd, ost och rökt skinka och så hvilar
han ut en stund — lång rak på tufvorna med det vackra,
Ur Dagens Erönika. XI. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
