Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En farlig dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
drade hem genom skogen, från något ärende ute i bygden.
Då tego hans läppar, men för hans inre syn kommo under-
liga gyckelbilder och för hans öron klingade dessa hemlig-
hetsfulla sånger, som smyga sig in i hjärtat, tvinga läpparne
att darra och blicken att fuktas. Och midt i det blida ljus
som uppkommer, när den nordiska aftonrodnaden i tusen
sinnrika färgskiftningar dör bort för att låta månen bakom
sin sakta vajande slöja af veka hängbjörkar måla allt i blek-
gult. — öfverjordiskt blekgult, står skogsfrun.
Ha! Hvilken kvinna hon är! Se håret hur det skimrar
i månstrålarne och ögonen hur nattsvarta och passionerade
de med sin fuktiga glans liksom suga sig fast vid honom,
och snöhvit lyser barmen mot furornas allvarliga grönska
och i månens blekgula ljus.
Ja, han behöfde endast sluta till ögonen, så såg han
henne lifslefvande framför sig. Och nu skulle hon, som var
SKaparens allra skönaste tanke och han, som var den fat-
tige, försakande prestmannen, tillsammans njuta denna korta
ljufva sommarnatt, älska -— älska hvarandra i skogens dun-
kel och blomdoft, för att sedan dö likt dödsskjutna djur —
i djup allvarlig ensamhet, långt från det som kallas värld
och menniskor. |
Hvarföre? Ah, en sådan lycka lefver icke mer än en
gång. Det var den enda slutpunkt, hvartill han kunde komma.
Nå, detta var dåraktiga drömmar, men något. måste
hans glödande fantasi syssla med härute i ensamheten på
landsbygden.
Men så blek herr pastorn var och så hans blick brann,
när han i dylika drömmar kom vandrande på de ödsliga
stigarne. Han liknade en sömngångare och besvarade knappt
de mötandes: »Kväll, go’e pastorn».
Snart skulle fullmånen åter stå bakom trädtopparne,
men då skulle pastorn ha sin husfru och drömmarne om
skogsfrun höra till det förgångna. Fast han ville det knap-
past. Ah — vore hon af kött och blod denna kvinna och
visste han hvar han borde finna henne, då skulle han offra
lif, anseende, samvete — allt, för att få ega henne en enda
sommarnatt därute i skogen bland liljekonvaljen och björklöf.
Hans hustru — hans ljufva lilla hustru.
Pastorn for upp ur sina drömmar: och hemtade djupt
efter andan. Någon kom gående öfver gården. Det var
fröken Emelie, som baddat ansiktet i kallt vatten, knutit på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
