Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En farlig dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I RR EEE ON SEE ESS vr As en Fre nn =
I | I
I VN
I 230 ;
[|
IM Det var längesedan han kommit till insikt om att hans
MK naturell icke passade in i prestrocken. Men hvad var att
NE göra? Han hade alltid lärts att se upp till kyrkan, hans
MN far hade varit klockare, och att bli en medlem af prester-
AE skapet — af det som alltid utgjort föremål för högsta vörd-
IL nad inom hans sfer, var dock något värdt. Och de kyrk-
liga angelägenheterna var han dessutom så vand vid att de
liksom ’ utgjorde en del af honom själf. Det föll honom al-
IE drig in att grubbla däröfver — allt var naturligtvis som sig
Nn borde. |
4 Och dock började småningom en bitter otålsamhet mot
I kyrkan uppstå inom honom. Den ålade dess väktare vissa
MN försakelser, dem hans kraftiga, njutningslystna natur hade
NN svårt att underkasta sig. Men den Schartuanska rörelsen
TLL hade gripit omkring sig isynnerhet i det stift han tillhörde,
och han måste böja sig — då han var för bullersam och
hetsig att kunna gå smygvägar. Teater och konst — dans
och glada ungkarlssamkväm, där hans sköna stämma ljudit
i dithyrambisk yra — allt var nu minnen blott från hans
studenttid, om hvilken det icke utan fog sagts att teologerna
i alla fall lefde vildast.
Och ändå var man på högre ort aldrig riktigt nöjd med
honom. Detta lyste ständigt fram och stack honom: Man
såg hans hurtighet med sneda blickar -— man förebrådde
honom t. o. m. att han gick för militäriskt, med ett ord
| | saknade den yttre värdighet, som kännetecknar presten.
Ken Han kunde icke se sansad, inåtvänd och -— välmå-
Il ende ut.
FN Förflyttad hit ut på landet blef dock hans ställning gent
i emot hans öfverordnade drägligare. Den gamle kyrkoherden
| var slö och befolkningen söndrad i sekter. Man fann väl
den unge pastorn underlig, men det kom ju på det hela
ingen vid; ginge det på djupet så hade man ju sina egna
väckelsepredikanter att hålla sig vid.
På sin höjd kunde en »väckt> bonde spotta i marken
och säga: »Tvi sicken prest», när han i kvällningen van-
drade hemåt och pastorn satt vid pianot och sjöng världs-
liga sånger, hvilka klingade ut i kvällstystnaden så förfö |
rande blida och tjusande till den ensamme vandraren. ;
Ty sång och musik var pastorns lif. Sjöng han icke -
själf med sin fylliga, bedårande röst, så ljöd dock : ständigt
sång i hans inre, isynnerhet när han månskenskvällar van-
— =
AAA
SNR re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
