Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En farlig dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EEE RENARE ARNE
233
voro alla iförda Mårten-Luthershatt och kappa, och »speglar
man sig en sömnig morgon i baksidan af en silfversked, så
får man en någorlunda föreställning om deras ansiktstyper»
skref pastorn till en vän, för hvilken han ville beskrifva sin
kyrka. »Och Thomas», fortfor han i sim skrifvelse, »liknar
starkt ett porträtt efter Scarron, där de utstående ögonen
väl. skola föreställa ”tviflets natt». - Fast troligt är att den
konstnär i den aflägsna svenska landsbygden, som mäålat
dessa ansikten, väl aldrig blef i tillfälle få se den franske
skriftställaren, ehuru de kanske voro samtida. Dock detta
bör ej hit. Johannes — den milde, gode Johannes — liknar
här en — Falstaff. Men kronan på styggelsen är en liten
knubbig Kristusbild, med röda kinder, ett långt böljande
skägg och ett ursprungligen blått skynke om höfterna. Bil-
den är skuren i trä och hänger något framåtlutad öfver
altaret som befinner sig midt på ena långväggen, framför
hufvudingången. Men den konstnär, som en gång åstad-
kommit detta verk, måtte endera ha varit opassande skämt-
sam af sig eller också i total saknad af hvarje begrepp om
konstens regler. Ty ”Mästarens i ord och gerning” här fram-
ställda kropp är modellerad efter en liten fyraårig flickas
knubbiga lemmar och skägget efter en gubbes.»
Det påstods, att första gången den unge pastorn besåg
sin kyrka, hade han utbrustit i skratt, och så kom den
första historien ut om honom, berättad af den på sin öm-
tåligaste sida dödligt sårade gamle klockaren.
Men i dag stod pastorn så hög och allvarlig och —
fullkomligt presterlig på sin vanliga plats bakom sakristian
och väntade på att predikan skulle taga slut, då han hade
alt förrätta altartjensten.
Folk påstod att han förändrat sig mycket under de fem
är han varit gift. Hvari förändringen bestod, kunde man
icke så noga säga, men hela pastorns uppträdande hade
blifvit: mera som det skulle så vara. Pastorskan hade fått
barn med hvart år och brödbiten började bli knapp i kom-
ministersgården, men gamle prosten kunde väl icke lefva i
evighet heller. Tydligen var pastorn mån om att ingenting
vore att anföra mot honom vid ett blifvande val.
| dag var gamle prosten mer än vanligt lång och tröt-
tande. Oupphörligt vibrerade rösten af återhållen rörelse,
och herrarne på läktaren hviskade om »många kors i mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
