Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En farlig dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUN 234
ginalen i dag», ty det var en känd sak att prosten använde
detta slags påminnelse vid de ställen »där det borde gråtas».
| Pastorn bytte ställning och härvid flög hans blick tank-
I spridd upp mot-herrskapsläktaren, som han hade midt fram-
IH för sig. Så han ryckte till i första ögonblicket! Men i det
IK | nästa lade han med den vanliga andaktsfulla gesten handen
AK öfver ögonen och stod stilla såsom förut. Men när han
IK efter en stund lät handen falla igen, var han hvit i ansigtet,
| hvit som den kalkade väggen bakom sig.
Småningom höjde han sin blick igen, något högre, så
att den kom att hänga vid den dammiga vapenskölden, som, I
omgifven af rostiga värjor med brustna klingor, prydde
| väggen öfver barons från Göa bänk — sedan sjönk den
MN blixtsnabbt ned på flickan, som satt där, rätt under dessa
I || bevis på en forntida storhet. ; i
KÖN Då hon mötte pastorns blick skiljdes de korallröda |
| läpparne åt af ett leende, ty hon var ännu för ung att fullt |
obesväradt kunna uthärda de beundrande blickar, som hon
ständigt var utsatt för, och att slå ned ögonen och se blyg-
sam ut, »var ju så fånigt», då hon i alla fall icke kände sig
blyg. Och så smålog hon af munterhet och belåtenhet hvar-
belst hon stötte på beundran. Med sina dunkelsvarta ögon
och. bleka ansigtsfärg stack hon skarpt af mot omgifningen,
som bar den vanliga prägeln af svensk landtlighet. Det
fullkomligt guldskimrande håret böljade fram under en stor:
brättig hatt, fodrad med hvitt siden och på kullen prydd
af en knippa matthvita plymer. En högröd sidenblus, fast-
hållen kring lifvet af ett läderbälte, täflade i färg med läp-
parne, fuktiga och nervöst rörliga.
Pastorn formligt slet sin blick från denna sällsamt sköna
tafla af flickan däruppe på läktaren under värjorna och
vapenskölden –- alltsammans belyst af augustisolens varma
ljus, som snedt bröt in genom ett djupmuradt fönster.
Hvem var hon?
I första häpenheten hade det skrikit till inom honom:
» Skogsfrun!» Och då hon smålog emot honom: »Alla
makter — hon känner igen mig!» Golfvet började gunga
under honom, men van som han blifvit vid sjelfbeherskning,
kom han snart till besinning igen. Troligen var hon »vackra
fröken från Göteborg», som sedan några dagar låtit tala om
sig i orten. Barons på Göa hade haft henne med från sin d
badresa och det talades om att hon skulle ha unga baron — |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
